Den här veckan är jag hemlös. Har bestämt mig för att slänga ut den gräsliga heltäckande mattan som är något mellan vitt och champagne och som verkligen inte ser riktigt fräsch ut – men vem ser fräsch ut här på ålderdomshemmet..hoho.. Vem kommer på den idén att lägga sådan heltäckande matta på ett ålderdomshem där vi tanter (farbröder är sällsynt vara här, antingen dör de innan eller så vägrar de flytta in på ett ålderdomshem för de blir ju aldrig gamla.. ) med darrande hand balanserar vårt rödvinsglas eller vår kaffekopp till älsklingsfåtöljen. Hantverkarna kom i morse efter det att jag för säkerhets skull ringt och kollat att de verkligen kommer så kom de. Mina möbler släpades ut i korridoren och ”portvakten” kommer att få tuppjuck när han ser det. I Tyskland kan man inte göra si eller så för att det antingen är livsfarligt för a) dataskydd eller för att det kan b) störa brandkåren.
När ens möbler flyttas ut i ”dagsljuset” märker man att de har varit med om en hel del. Lite skavanker och lite skabbigt här och där men i relation till de andra tanternas möbler, som är mastodontskåp, som skulle passa till en 10-rums-våning på Karlaplan, som behöver en särskild golvförstärkning så att de inte rasar igenom golvet, är mina möbler lätta som en plätt. Men så har jag inte heller en uppsättning av olika kristallglas för minst 24 personer.. ack ja, i vilken skilsmässa blev jag av med dem tro..
Nu hoppas jag att jag valt rätt golv, rätt färg för en gång till gör jag inte om det. Fick skriva på att mina arvingar ser till att det kommer in en ny heltäckande champagnematta när de burit ut mig med fötterna först. Och som vi säger här i Tyskland så har ju sista skjortan inga fickor. Trösterikt i mitt kaos..
Hade man för 40-50 år sedan sagt att jag skulle ha suttit och lite smålängtat efter ett besök på Mors dag (och dessutom här på ålderdomshemmet, hur tramsigt blir det, va..) skulle jag ha skrikit ”ALDRIG I LIVET” och förklarat att det bara är kapitalistiskt konsumtionsterror för vi var präglade av tiden i Berlin på 1960-talet. Och här satt jag nu och fick ett underbart besök och vi fick en härlig eftermiddag på balkongen med kaloristinna bakelser – men okey, sparrisen till lunchen hade väl inte såå många kalorier..- med barn, barnbarn och blivande mamman bonusdotter. Tack mina barn för att ni kanske är så kloka så ni förlåter vissa fel jag kanske gjort under livet – men ni har trots mina fel blivit fantastiska människor och älskar er över allt på jorden!
Nu har jag blivit riktigt, riktigt stenrik!!!!! Får nu 1 % mera pension för min tid inom statlig tjänst, 1 %!!!!!!! alla andra fackföreningar har förhandlat fram minst 15 %, lägre arbetstid och inflationshjälp, och vi i statlig tjänst? Dels är man alltid mycket sämre betald inom statlig tjänst – får väl skylla oss själva för att vi jobbade där – och sen finns det en skillnad mellan folk och fä i statlig tjänst, vi, fotfolket får 1 % men de som är Beamte (ämbetsmän/kvinnor) får liksom alla andra minst 15 % högre lön, hjälp med den galopperande inflationen och lägre arbetstid.. ack ja, vad ska jag bara göra för såååååååååååå mycket pengar??
Japp – nu börjar det – i morgon har vi vårt första sammanträde som det utskott som tar hand om ”gästernas” intressen. Jisses är jag glad att jag slapp undan jobbet som ordförande eller vice ordförande utan bara kan ”simma med”. Vi får mer än tillräckligt med informationer från ”de före detta”, ja vi bombaderas snarare med dem.. Men jag har huvudet fullt med egna ideer och saker jag skulle tycka vore topp men antagligen a) är det bara jag som tycker det är topp b) ledningen vägrar c) det finns säkert någon bestämmelse som säger NJET (här i Tyskland finns det alltid en försäkrings/dataskyddsbestämmelse som säger Njet..) men okej, vi ska försöka i alla fall. Är det ett ålderdomshem så är det och där sitter man inte tillsammans och – oh fasa – kanske pratar/skrattar på kvällen med ett glas vin/öl – nej, efter kvällsmaten går man tillbaka till sin lilla fågelholk och tittar på dumlådan tills man slumrar till i fåtöljen och därför behövs ingen plats för en träffpunkt. Men huka er gubbar, jag laddar om..
I övermorgon rullas den röda mattan ut och sen kommer de allra högsta cheferna från Hamburg – bara män naturligtvis, i tyska konservativa kretsar stannar kvinnorna hemma vid spisen eller på golfplatsen – och ska gå igenom redovisningen för de kostnader som uppstår under året och jag känner bara skräck när jag ser på alla bladen med spalterna med nuffror och en ska nu kunna säga något klokt eller lista ut var det inte är korrekt. Tack för jag slapp undan men ska bemöda mig …
Jaha, vet inte om ni minns att jag pratade om det där utskottet som tillvaratar allas intressen här.. jag anade väl att jag inte kunde ducka mig för mitt moraliska inre (trodde ni inte ja hade va..) så att vi m å s t e ha ett sådant och intresserade aspiranter var ju tunnsådda… Alltså allt har gått som en trott och tror att vi i detta gremium ska kunna – kanske – ändra på någon lite pyttesak i det här konservativa huset. Ordförande är min favorit, hon var manger i industrin förut, är mycket klok, lugn, logisk och har en självklar pondus. Vi fick behålla en av de gamla bråkstakarna i den gamla gruppen men han sitter i vänteposition och får bara vara med när någon av oss inte kan. Måste vara mycket svårt för en man som är van att vara den som mycket högljutt bestämmer och donar att sitta på reservbänken. Tji fick han..
Än så länge har vi bara haft första mötet och delat upp uppgifterna och jag lyckades slinka undan utan att behöva ha det hemska jobbet att sköta och skriva protokollen. Var redan under min tid som sekreterare en mardröm, fick protokollera vetenskapliga diskussioner och eftersom jag inte fattade ett skvatt av vad som verkligen var viktigt skrev jag så pennan glödde och protokollen blev längre och längre. Sen dess har jag lite problem med sånt..
Men okej, jag är positivt inställd, det vill säga jag försöker intala mig det, och att vi ska lyckas ändra en del saker men ibland landar jag hårt på marken och inser att mot den stenkonservativa ägarfamiljen och deras underdåniga slav, vår direktör, kommer vi inte att lyckas, men skam den som ger sig… nu går jag ut på balkongen och njuter av sommaren som nu verkligen har landat här – VÄLKOMMEN SOMMAR!!
Ojoj..saftigt betalt tar de..skryter stort med allt som ingår..o platsen är ju avsedd för just en säng..så man behöver ju…