Nu är det alltså dags.. är med mitt gamla och slitna hjärta (ja tänk att jag har ett sånt, det trodde du väl inte..) på sjukhuset – och eftersom det är långhelg händer det inte så värst mycket.. mer än 10 timmar på akuten – där hann jag med både för- och eftermiddagsluren och en halv deckare – så det är lite trist och vet fortfarande inte mycket mer än innan. Men har lärt mig att möta förgängligheten på ett annat sätt – när de skulle röntga lugnorna var det aldrig ens tal om det där förklädet som ska skydda tillverkningen av efterkommande, hon hade inte ens den minsta lilla reflex efter det för tanten vid apparaten är inte med i leken längre för hon är så g a m m a l så hon e nästan dö hon…