Om två veckor ska jag få åka på rehab! Hurrra!! I Tyskland är man relativt generös med sånt – men så kostar sjukförsäkringen också skjortan – och jag får 3 veckor, eventuellt med förlängning – om jag verkar tillräckligt risig – vilket jag gör. Först var en geriatrisk rehab planerad men kände inte för det för antog att jag skulle spela Fia med knuff varje dag. Nu får jag en onkologisk rehab och det låter käckare och “nu djävlar anamma..”. Har kanske aldrig varit en fena på att komma ihåg och sånt men nu har min hjärna – och mitt minna – klart lämnat in och den situationen känns lite ovanlig när jag flåsar efter 500 meter och undrar om mina ben är gjorda av jelly. Nu hoppas jag på undret att jag ska komma tillbaka som STÅLKVINNAN – håll tummarna, va..
Förstår alls inte varför jag tappade greppet om datum och veckodag när jag flyttade in på ålderdomshemmet. Vad då? Idag är det tisdag? Tro´t den som vill.. min enda räddning är salladsbordet som serveras må(ndag), ons(dag) och fre(dag), det hjälper till att strukturera livet. Ja kära nån, att ett salladsbord ska hjälpa en gammal tant att strukturera livet. Lite mera hjälp får jag med att det på fredagarna finns en liten marknad i ingången – det hjälper.. Men spelar det någon roll egentligen? egentligen inte men det hjälper att ha järnkoll (hjärnkoll?) på alla läkartider som en gammal tant har..
Läste i morse att någon klok person sagt att “vi inte har en dag mera” utan “en dag mindre”. Jag tyckte det var så klokt att jag stannade upp. Och att sen hösten smyger på oss passar – i morse var jag tvungen att tända matbordslampan och det var första gången under sommaren. Okej, mig spelar dagarna inte så stor roll, fast jag borde vara tacksammare – straffet kommer säkert – för mina dagar har jag kämpat för på olika intensivvårdsavdelningar – och du kan vara säker på att det inte är särskilt roligt. Men okej, nu spottar vi i händerna och kör på…
Har lite trubbel med att sova och har doktorerat lite med Melatonin, vilket tycks vara ngt som är snällt och inte förvandlar objektet till en zombi, inget har hänt, ibland lyckas jag slumra till, ibland sover jag som en stock men nu ville det sig liksom inte och tog till strorsläggan – ett RIKTIGT sömnmedel. Jo tack jag sov och nu vinglar jag runt här och verkar mera på sniskan än pigg och vaken. Jisses, är det så att ta sömnmedel? Ska göra om försöket i natt och kolla om jag gjorde något fel (vad kan man göra mera för fel? Är ju bara att stoppa i mun och svälja..) eller om det är systematiskt. I så fall ber jag att få säga – tills vidare – adjö till sömntabletter, ett dyrt pris för några timmars sömn. Och allt det här får mig att tröttna mer och mer på att vara gammal, för min del räcker det och blir över. Vilken tur att jag inte behöver “fungera” idag..
Var borta några dagar och står sen och bläddrar i “dödsboken” för vi får ju verkligen inte sätta in informationer om dödsfall i månadstidningen för då kunde man ju få ett felaktigt intryck av huset för vi som bor här är ju bara här för att hoppa i umgdomens källa- alltså är det mera djungeltelegrafen som gäller. M, en kompis som bodde 3 lägenheter bredvid mig, en jättetrevlig och glad person (som inte alltid jämrade sig om sjukdomar och det är ett sällsynt exemplar) har alltså dött. Utan att säga till mig innan dess.. Hon var alltid glad, positiv och även pratsam (men inte bara sjukdomar!) och jag saknar henne redan. Kära M, hoppas du har det bra där du är och vem vet, jag kanske också kommer dit, om jag inte måste ta avdelningen längre ner, you never know..
Tack kära du, ska göra mitt bästa för ett gott resultat..