Välj en sida

Lycka paa (den riktiga bokstaven har sagt farväl..) jorden

Nästa vecka faar jag aaka med dotter och barnbarn till vaart absoluta favorithotell. Det är ett underbart hotell, dyrt som fan men ska det saa ska det, men inte alls snobbigt.. Inredningen är en blandning av joghurt och leverpastej – laater tjusigt va – och varje gaang jag kommer hem granskar jag mina 36 qm kritiskt men har nästan slutat att ändra för jag tänker varje gaang ”hur länge ska jag leva och nä, det lönar sig inte” och dessutom har jag faatt klippkort paa akuten här och har snart jobbat av kortet saa det lönar sig nog verkligen inte. Nu hoppas vi bara paa lite sol för min hud börjar se lite albinolik ut men det tror fan paa – ute är det efter dagar med 36 grader bara pang-bom höst och kaaaaalllttt… Bild Sophie Herken

Gnällmoster

Varför är egentligen moster gnällig? Tycker gnällfaster låter bättre – för jag är själv bara moster och inte faster. I vilket fall som helst är jag gnällig och här kör man med ”på en skala 0 till 10 hur är det”. Jag känner för plus 15. Och kom mig inte med ”oh, andra har det också jobbigt och kanske svårt, så inte ska DU klaga”. Nähä, där fick jag så jag teg. Dagens bild motsvarar hur mitt inre ser ut idag..

Söndag på ålderdomshemmet

Det är söndag, det är grått ute men vi ska ha sommarfest sen i eftermiddag och för första gången måste vi hålla oss inomhus, vädret vet inte vad det vill. Men man märker att det är söndag för damer och herrar riggar upp sig lite extra fint och för Guds skull, den lilla handväskan får inte fattas och jag grubblar mig lite förtvivlad över vad de har i den, vad är så viktigt? Vi behöver ju inte betala cash, vi ser det smärtsamt på månadens slut vad det kostar. Men det är kanske den lilla spetsnäsduken som behövs för äldre droppande näsor. Tja, jag lär aldrig få veta det..

ps. Idag hade vi sommarfest och för första gången var vi tvungna att vara inomhus pga vädret och visserligen har jag veterligt svårt att klappa i händer på befallning ”och så klappar vi alla i händerna!!” men med vår underbara personal kokade stämningen och det dansades – inte bara personalen – utan även vi gamlingar. Tack för det! Jag fick avstå från dans, min risiga kropp har inte repat sig än efter sepsisen och skulle vara orolig för att rasa ihop – blir sån uppståndelse om man trillar ihop..

Aldrig nöjd och lite gnat

Förra veckan hyperventilerade vi i 40 grader och önskade oss b a r a lite kyligare väder. Och nu? Nu ÄR det kyligare, känns nästan som lite höst och så regnar det och nu gnäller vi över det. Tja, vad säger det om människan idag? Bortskämd till max. Och i morgon har vi sommarfest och vår duktiga personal sliter för att få till det ute under regnskydd. För min del skit samma (förlåt..) för jag är risig och vinglar runt här och när jag är ute och uträttar ärenden känns det som om jag just bestigit Mount Everest. När blir det äntligen bättre? Har sepsisen slagit ut alla muskler och nerver? Känns som så. Försöker göra mycket, gå mycket, öva att resa mig upp utan att ta stöd men jag vet inte, kroppen motarbetar mig. Den gillar mig inte men det gör det samma – jag gillar den heller inte. Den har förändrats till sin nackdel – klart fall.. Nä, jag tänker inte gå ner i gymmet och slita ut mig.. nä..

Hjälp vill ha lite regn

Imorgon ska det visst bli 45 grader – vi närmar oss halva kokpunkten – och det är odrägligt varmt. Har ändå turen att bo lite i det gröna och vi fixar säkert en eller en annan grad lägre än inneerstaden men ändå.. Vi svenskar är inte gjorda för sånt här och tänker med fasa på länder där det är ännu varmare och kvinnorna går täckta i svart uppifrån och ner – gärna syntet. Hur överlever man det?

Här gäller det att hänga på låset till livs medel klockan 8 och sen hem och bomma igen dörrar och fönster och den lilla pytteventilatorn som jag har jobbar livet ur sig. Igår försökte en kompis och jag köpa var sin bättre modell men det fanns inte EN ENDA VENTILATOR kvar på det varuhuset.

Tyckte att jag hade en lysande idee nyss – ner och röja upp källaren men det hjälpte inte heller, nybyggda hus har varma källare. Jag tänkte att jag kunde ju röja upp lite, döstäda lite så att säga, men det blidde inte så mycket bättre utan mina flickor måste nog ändå beställa en liten lastbil från Rumänien och få bort allt. Jag har nu lärt mig att vi gamlingar är i absoluta RISKZONEN och det gäller att dricka, dricka, dricka annars trillar vi döda ner. Okej, för min del är det också okej om det går fort nog, men jag har lärt mig att de inte ger upp innan den gamla tanten lever igen. Totalt onödigt..