Först bodde jag ståndsmässigt på minst 200 qm, sen blidde det 56 qm och nu 36.. Hur många qm har kistan? 1? Men man säger ju här att sista skjortan inte har någon ficka, inte ens till en liten, liten näsduk? Nä..Ja man får rätta apptiten efter maten – nä, det blev fel ordspråk.. I vilket fall som helst har det nu varit min hobby att flytta runt alla saker för jag inbillar mig att det ska bli bättre. Jag har nu bott här i ett halvt år och flyttcirkusen pågår för fullt och idag tänkte jag att, ja men där har jag ju också redan haft de svarta jumpersarna. Idag flyttade jag också in flaskbaren i kammaren och grytorna fick flytta dit där flaskorna förut stod.
Jag har haft turen att komma över en källaren – min lycka!! så nu kan man andas i klädkammaren igen, för säsongvaran flyttar upp och ner, just nu har sommaren flyttat ner i källaren och ändå måste jag dra in magen när jag ska in i kammaren. Källare är svåra att få här – finns inte en till varje lägenhet, ngn måste dö först och så kom jag över den. Jag tjatade på damerna på kontoret så till den grad att jag tror att de sa: Ge människan en källare så vi slipper ha henne här varje dag – och ja, nu slipper de mig. Tjat lönar sig…
Jag ser på nätet fantastiska anordningar för hur man ska hänga upp 20 byxor med en galge och vad vet jag och när sen saken kommer från Kina är det bara skrot och jag lovar mig själv – never ever – tills nästa gång. Jag kan hänge mig åt bilder i IKEA-katalogen där skor är sorterade i färg, samma med tjusigt rullade slipsar (om sådang behövs), ordnade i färg eller mönster och nu är jag på jakt igen efter passande lådor till skåpet. Ni svenskar anar inte hur bra ni har det med era inbyggda garderober – här sitter ordförande i avundsjuka-kommitteen..
Jag hade packat min lilla resväska – i det här landet måste man ha med allt, handdukar, tvål och hela köret – och hade alla papper som behövs. Att jag missade sjukhus och åkte till fel Charité här var ju en annan visa = dyr taxiresa för att vara punktlig på rätta sjukan. Och varför sjukan? De kloka doktorerna ville ta reda på varför jag går och trillar med jämna mellanrum och hade flera spännande diagnoser – som jag naturligtvis redan hade googlat på och fasat för – i reserv.
Okey, satt sen 5 timmar i korridoren på avdelningen och väntade på att mitt rum – dvs. min säng för enkelrum hade blitt för dyrt – som tydligen inte var klart. Men hade en spännande deckare med mig så det gick vägen. Kom in tisdag morgon. Jag frågade tisdag, onsdag, torsdag och fredag när undersökningarna skulle ske. Det var tydligen oöverskridligt svårt för dem att kombinera två grejer så jag satt där och läste och läste. Flyttade mig sen permanent ut i korridoren och stoppade läkarna – som såg ut som konfirmander – som hetsade förbi och frågade dem: ”N Ä R ?????”.. mummel, mummel som svar. Jag sa att jag åker hem på fredag om det inte hänt något för det vet ju varje idiot att lördag-söndag händer inte ett skvatt – om man inte drabbas av stroke eller annat spännande.
Konfirmandläkarna hatade mig och försökte ta sig fram i andra korridorer för att slippa kärringen som tjatade och gnatade. Ett under skedde: En av de två undersökningarna skedde fredag förmiddag och tog kanske 10 minuter och om jag hade knipit käft hade den tagit kanske bara 5 minuter. I vilket fall som helst – är på rutan noll igen..
Fredag lunch packade jag väskan och åkte hem. Avstod från att vänta på ett läkarutlåtande och tänkte bara: Nä, inte med mig, va.. Så nu är vi inte mycket klokare än förra veckan och det finns säkert flera spännande diagnoser de kan plocka upp ur sina fickor..
Nu låter jag nog lite dramatisk och jag är inte oroad eller deppad på något sätt men idag ploppade den tanken upp när jag såg rollatorkaravanen till matsalen. Okey, jag vet, det enda som är säkert här i livet att vi alla ska dö någon gång – ingen slipper undan, även om det inte finns rättvisa med rik och fattig och sjuk och frisk, här slipper ingen undan. Men om man bor kvar hemma i sin vanliga lägenhet känns det hela säkert lite mera främmande ”det är inte min grej, det angår inte mig” men tji fick vi, det är allas vår grej och när man redan bor på ett äldreboende känns det närmare, intensivare och mera realistiskt..
När jag ser grupperna av intresserade bo-aspiranter här visas runt, tänker jag ibland, jaha, you are the next one.. Och när jag ser flyttbilen diskret parkera på baksidan och möbler bärs ut – inte in – ja då vet jag att det var dags för någon att vandra vidare..
Här i Tyskland säger man att mat är istället för sex när man blir gammal. DÅ VILL JAG BARA MEDDELA ATT VI LEVER HELT SEXLÖSA HÄR PÅ HEMMET!! Sorgligt, sorgligt.. Vad hände?
Igår skulle jag som ”icke köttätare” få rödbetsbiffar. Ja en får skylla sig själv när man krånglar till saker och ting.. Rödbetsbiffar jag ofta gjort förr och har varit riktigt gott. Typiskt att jag just igår inte kunde fota för jag glömde telefonen. Vad serveras?? Hoho!! 3 små svartsvartbrända tunna eländiga biffar, totalt vidbrända.
Servitrisen tillkallades genast och hon sade att hon hade sagt det till kocken också och han hade sagt ”att det ska vara så”. Tja om han säger så så är det väl så.. Försöker de avliva oss i förtid, vidbränd mat = cancerframkallande?? Gick en instans högre och tillkallade chefen för matsalen som kom och beklagade och sa att ”nej, så får det inte vara” och man försökte ”trolla fram” något gott till mig i köket. Lät försiktigt lovande.Okey, väntade mig inte en hummerdinner, men något gott..
In kommer en stor tallrik med ena hälften äggröra – pang på tallriken – andra hälfte sönderkokt potatis – pang på tallriken – och inte ens en liten persiljekvist. Jag stirrade på den och tillkallade högre instansen = matsalschefen igen ch sa att om det här är den nivå som det här huset håller, då vill jag ha prisreducering på hyran. Tallriken var sorgligt vämjelig. Hon försökte erbjuda mig en cappucino som gottgörelse men jag sa att jag har nog och att det får vara andra gottgörelser än en eländig cappucino och gick. Ska aldrig mera glömma ta med telefon/kamera, sånt måste man dokumenteras..
Trodde förr att pangislivet var stillsamt och trist, att man satt där och klapprade med löständerna och inte hörde vad familjen sa men tror att jag har missat något för jag tycker jag springer runt som en skållad råtta och ibland skulle jag vilja pusta ut lite men det är kanske bättre att ränna runt än att sitta stilla. Nu ruvar höststarten utanför fönstren och på min balkong har jag en lykta med ett ljus i – älskar det..
Jag måste nu berätta om SENSATIONEN – idag var maten riktigt god. Det var fisk och den var perfekt!! Först kom den in simmande i sås men bad kyparen ta in en annan tallrik med en inte simmande fisk (för tror inte att fisken skulle ha gillat såsen..) och det gjorde han snällt. VAD HAR HÄNT I KÖKET?? Kan det möjligen vara så att våra stilla och välordnade protester börjar löna sig? Ok, efterrätten var som vanligt burkfrukt men bara det att fisken var perfekt var sensationellt.
Sen har jag lyckats trycka på alla knapparna på TV:n så inget funkar längre och sitter och bligar på paddan men även den stönar och stånkar och slutar funka mellan varven. I morgon ska svärsonen rädda mig ur detta elände och lovar, jag lovar, att inte trycka på alla knapparna på TV:n igen. Fast det är lika bra att slippa se alla nyheterna, det är så mycket fruktansvärt elände i världen och ibland blir jag rädd när jag tänker på barnen och barnbarnen – hur ska det bli för dem… mitt timglas har snart redan runnit igenom men de??
Här har vintern kommit nu. Vitt överallt och det snöar fortfarande. Skandinavisk luft, enl. väderleksrapporten. Julpyntandet blev ovanligt tidigt i…