Enligt lag måste vi ha en slags regering som utses av de boende och som består av de boende. Naiv som jag är lät jag mig bli invald för 2 år sen och med den ytterst naiva föreställning att jag skulle kunna ändra på det ena eller andra men det har jag nu lärt mig – GE FAN I DET! Om inte regeringen redan vägrade så gjorde företaget det. Har försökt allt från tai-chi, parkparcour, kvällsbar, inbjudan av de som pratar om den nya lagen som tillåter oss att själva bestämma när vi tycker att det räcker med det jordiska – och det i Tyskland! Sensation och det vet de flesta inte om men eftersom vi kommit hit för att hoppa i jungbrunnen, så…!! Ok nu är det ju inte så att folket trängs om att bli valda, segt, segare, segast och återigen känner jag att det kan väl inte vara så att vi av nästan 500 personer inte lyckas få 7 stycken att ställa upp – men så är det. Nu blir det snart val igen och om jag har tur som en bofink tycker de att den där konstiga svenskan inte ska bli vald igen. Håll en tumme, va.. Bild Sophie Herken
Tack till vem? Där uppe? Ja till Honom där uppe för att jag har en halv källare. Till lägenheterna hör en liten skrubb i våningen (och det ska räcka? Var arkitekten vansinnig?) Och om man har en hylla stående på ena smala sidan gällter det att inte bli för fet, för då kommer du inte in i din skrubb (mordhälsning till köket!). Hur någon kan klara sig utan källare är för mig en evig gåta men den kanske hör till rörelsen ”no vaste” vilket jag tyvärr inte gör. Som tur är har jag en smal syster i Stockholm och när jag flyger upp är väskan lika proppfull som när jag flyger tillbaka med nya saker som jag snart växer ur (återigen mordhot mot köket!!) men eftersom min klädsmak är ljusår från min systers smak landar sen en del hos grannarna . Det är verklig återvinning, jag känner mig stolt fast jag är absolut minimalt duktig med sånt. Idag ska de värsta vintersakerna ner i den halva källaren och jag kanske kan ta upp en väska sommarsaker för någon har viskat i mitt öra att det blir sommar i år också.. Bild: Sophie Herken
Gick till soprummet och allt var bra tills jag möter grannarna, ett äkta par, i full uteutrustning och fick ett föredrag om nordic walking och dess nytta och kände inombords hur slöfocken, latmasken och dåliga samvetet kämpade med varandra men idag kommer barnen till deras årliga besök för att tanten har blitt ett år äldre och det anses tydligen vara värt ett besök och skyndade mig in till min lilla lägenhet och försökte bli av med det dåliga samvetet. Snart kommer väl grannarna tillbaka, hurtiga och rödkindade, suck.. äckligt..
Det finns dagar då jag helt enkelt längtar hem till Stockholm, ser alla underbara bilder på nätet och vet att jag måste hålla mig till maj, men då jäklar är det min tur och knappt har jag kommit dit förundras jag över mycket och ser fram emot mit skabbiga, nergågna och skitiga Berlin. Varför kan man aldrig vara nöjd? Och till dess viftar min lilla flagga ivrigt i vinden och är glad över att jag här kan ha den utan att ta fram skämskudden. Med den tyska flaggan kan det bli komplikationer..
En av de första kvinnorna som jag lärde kännea här är inte längre så ofta här nere i ”sällskapsrummen” men när hon kommer blir jag förskräckt, för hon blir bara smalare och tunnare varje dag. När jag smeker hennes arm är det inte mycket arm utan mera jacka och jumper, ansiktet är så smalt och tunnt och ögonen oändligt trötta. Hennes röst är så svag och tyst att jag med mina hörapparater knappt kan förstå vad hon säger. Jag frågar om det inte är ensamt där uppe i lägenheten men hon säger ”jag sover hela dagen” och det bör man väl vara tacksam för och om det är så är det lugnande att veta men så där riktigt llugn blir jag inte, jag tycker så synd om henne och minns den aktiva kvinna jag lärde känna. Att det kan gå så fort.. jag kommer att sakna henne när hon lämnar oss…
Det är söndag, det är berlinvinter vilket innebär grå himmel, grå horisont, gråa människor, slaskiga eller livsfarliga isgator alltså är alternativet att ta en runda inget bra alternativ. Har röjt lite i skrubben, sorterat in papper, försökt koncentrera mig på en bok om Smart Watch (som är ett mysterium för mig) och nu är det definitivt mörkt och ännu gråare ute. Jag skulle ha kunnat gå ner på det så kallade gymmet (en tragiskt kopia av vad som man skulle kalla gym) och gått mina 10 000 steg på löpbandet men IDS INTE!! Kan det inte bli vår och sol snart igen? SNÄLLA!!
Jo du, jag älskar också den här staden och kan inte tänka mig att bo någon annan stans - det…