Jag har vunnit första pris i källartävlingen! Det finns inte många källare här och i relation till vad vi betalar för att bo här är de verkligen så att även jag kan lyxa till mig. Har organiserat min hustomte som åker till Ikea och köper en lagerhylla och sen, sen gott folk, är det jag som ska sortera allt på nytt igen och ner med det i källaren. Oh lycka – jag har inte bara överlevt hjärtstopp, blödning i hjärnan (utan att ha blivit dummare tror jag..) utan nu har jag turen att få en källare. WOW!! Man måste prioritera saker här i världen och just nu står källaren på nummer 1!!!
Idag bytte jag ut sommartäcket mot det lite tjockare täcket. Nätterna har tappat taget och temperaturen ligger under 20 grader. Varje år som jag lägger täcket i tvättboxen känns det vemodigt – vad gjorde jag av sommaren? – och varje gång jag får lyckan att plocka fram sommartäcket igen känner jag en lite bubblande glädje inför sommaren som kommer. Men jag kom inte iväg till något bad, fick visserligen vara två veckor hos älskade systern i Stockholm men då låg sommaren och stampade vid startlinjen – full av förväntningar – och sen plottrade jag bort den och stönade och förbannade de hemska temperaturerna runt 35 grader i Berlin. Inget för gammalt folk inte..
Men ok, nu spottar vi i händerna och tar tag i den ändlösa tiden i Berlin från oktober till maj. Ja, jag vet, kom inte och vimsa om vackra höstskogar som ser ut som om de brinner – här i Berlin brinner inga träd (om de överhuvudtaget överlevt den torra sommaren) de tappar sina blad och sen var det finito. Och snölandskap som gnistrar i solen – just forget it – det är en ändlös grå tid men okey, spottar än gång till i händerna och har jag tur får jag vara med nästa sommar också, who knows..
Ännu en dag här i mitt pensionärsliv – solen skiner som om den ville ta kål på alla, det kommer att bli varmt, idag kanske bara 29+ med förtecken på att det nästa vecka kommer att temperaturdala.. Puh.. det blir en ”bortslängd” dag för inte orkar jag göra något ute. Åka till sjön och bada? Nä tanken på att stå i en ändlös kö vid kassan (för jag inte vant mig vid att man även där kan beställa biljett per internet) inklämd mellan kladdiga uppblåsta badringar och luftmadrasser efter det att jag överlevt en halv dagsvandring från tågstationen till badet. Tänk när en hade en bil.. Men då fanns det ingen parkeringsplats, allså gnissel och gnäll.. Alltså vad återstår? Stanna hemma, rulla ner markisen och öppna korsdrag. Men vem ska klaga som inte behöver jobba i värmen.. Vi har ju en pool (inomhus eller för att vara lite mera in säger jag indoor-pool) här på ålderdomshemmet och tanken slår mig – en pool utomhus.. wow, vore det inte klokt att satsa på det nu när enligt kloka hjärnor klimatkatastrofen lurar runt hörnet eftersom det inte längre är fem i (säger politikerna på sin höjd, enligt dem har vi massa tid kvar) utan fem över tolv (säger vetenskaparna och skakar sorgligt på sina kloka huvuden). Men med insyningsskydd tack, för vi här motsvarar inte det aktuella – ja inte något alls förresten – skönhetsidealet.. Fnissar lite vid tanken på rollatorrallyt på morgonen för att lägga sin handduk på bästa platsen..
Idag är det 35 grader i skuggan i Berlin. Värmen ligger som en sugklocka över oss och vi flämtar av värmen och drömmer oss bort till fjärran stränder och V A T T E N.. Men inte missar vi gamlingar dagens höjdpunkt – lunchen – (när den är en höjdpunkt, vilken den inte alltid är) och på vägen dit tänker vi på vad det kanske kan vara för mat idag. Och gissa vad det var idag med 35 grader!! en VARM soppa!! Ja, jag förstår, kökschefen kan väl inte ha lång koll på hur vädret blir men det var ett lite olyckligt sammanträffande. Jag som vegetarier slapp unden för det var kött i soppan och suckade av lycka när min tallrik landade framför mig med lite mera väderanpassad mat och tittade medlidsamt på alla högröda ansikten bakom soppterrinerna.
Jag var tre dagar inne på sjukhuset för de hade bestämt, att de nu mycket tyskt grundligt skulle undersöka varför jag så ofta drattar i backen. Jag hade ett dubbelrum med en mycket trevlig yngre kvinna och problemet var våra mycket olika fryspunkter. Just de dagarna kokade Berlin, det var olidligt varmt och när Berlin kokar är det inte kul. Meteorologerna hotade oss med tropiska nätter (hur överlever människorna i Troperna sånt??) och ja, de blidde mycket tropiska. Jag bad om ett enkelt lakan – utifallatt jag skulle behöva något. Försökte locka med öppet fönster och öppen dörr så vi kunde ligga och fladdra där i korsdraget. Men nä, pang bom, dörr stängd, fönster stängt och min granne rullade in sig i det TJOCKA täcket och suckade av lycka. Jag hade en känsla av att jag åkte kana av svett i sängen. Ibland gick jag upp för att kolla om hon överhuvudtaget andades och levde och ja, hon levde.. Nästa gång jag ska in och om det är sommar kostar jag på mig ett enkelrum – basta!
Vi sitter ute på en bänk, ålderdomskompisen och jag, och kommer in på det tema som bränner inom oss. Vad händer när vi blir som en gammal vissen purjolök och dreglar och inte känner igen våra allra käraste och körs ut i stolen/sängen för att sitta ute lite då och då men själv märker man det inte. Vi är ense om att vi inte vill bli den vissna purjolöken – och inte ovissen heller – och nu börjar vi diskutera olika metoder, lägga sig i snön, ta sömntabletter (som man ändå kräks upp), resa till Schweiz (men inte för skidåkning), hoppa ner framför tåget (vi hoppar ju inte så mycket längre, ska jag ta med rollatorn ner också? etc..). Vinden smeker våra rynkiga ansikten, liljorna doftar och vi enas om att livet ännu är värt att leva, går in och äter lunch och skjuter upp projektet lite…
Ja, som vi var inne på tidigare. Äldre människor blir varken trevligare, vänligare eller klokare, bara genom att ha åldrats,…