Här på ålderdomshemmet lär man sig att se pragmatiskt på livet, folk kommer och folk går. Den rara gamla damen vid grannbordet var länge på sjukhus och nu står det inskrivet i den lilla boken som ligger lite osyndlig framme i receptionen att hon dött. Kanske inte förunderligt när man nästan är 100 och inte så där krutkry precis, men ändå.. hon satt ju alltid där i alla fall.. okey, nu står stolen tom ett tag och sen kommer nästa kandidat som väntar på att katapulteras uppåt eller nedåt..
Vi har ett informationsblad som kommer ut en gång i månaden. Där står bland annat namnen på de som flyttat in här men de som flyttat upp- eller nedåt får inte stå där – enligt chefen. Han tror kanske att vi förfaller i allmän depression men jag skulle kunna slå vad om att alla här vet vad som väntar – bara inte chefen tydligen..
😂😂 ja du…tål att tänkas på…❤️
Kram på dig, spot on som vanligt… jag tror ju också att det istället kunde göras till ngt fint och trevligt där alla får an chans att minnas en stund och värdesätta varandra lite extra, kanske passa på attt prata och umgås, som ju du försökte dra igång, just för att plötsligt så rycks man iväg, uppåt eller nedåt och då e de så dags…
Allt gott, ta hand om dig och du får gärna stanna ett bra tag till om jag får tycka något 🙂
//J
Ja Johan, tycka kan vi alla något men jag skulle önska mig nästa hjärtstopp som det jag fick på Melanders – färskstekt ströming, hann jag inte äta upp, suck.. – i Täby Centrum och att ingen hämtade tillbakaq mig till livet istället för att sen ligga länge som en vissen purjolök på ett hem..