Vi har nu haft vårt samtal med de nya kökscheferna och det gick rätt så bra. De bemödar sig och maten har blivit mikro-milli-bättre men när vi kom fram till agendapunkten, att vi inte ville ha burkfrukt (vem äter burkfrukt idag??? Det är ett barndomstrauma hos mig.. suck..) till efterrätt utan ville ha möjligheten att kunna få färsk frukt istället. Det vill säga, de som älskar slabbiga ananasskivor i sockerlag kan fortsätta med det men de andra galningarna som vill ha ett äpple kanske… NJET!! Där skar det sig, för håll i er nu – firman har inte RÅD till detta! Ja, du läser rätt, inte råd.. vi bor i ett äldreboende som hör till översta prissegmentet (multo €€€) men man har inte råd med ett lite sketet äpple. När jag hörde detta tappade jag hakan på bordet tror jag.. Inte råd?!? Så nu har de som inte kan gå till affären och själva köpa frukt ätit sina sista äppen i detta livet – fastän kloka människor säger att det lär var sunt.. ack ja, jag är tacksam för att jag än kan ta mig till affären så nu kan de sitta där och räkna sina pengar och glädja sig över vinsten..
Idag har vi nästa ”kökssamtal” som vi har en gång i månaden. Förra gången hade vår lilla – optimistiska och naiva – arbetsgrupp det jobbigt med de andra tanterna (farbröderna, de få som vi har, håller sig undan). Vi försöker förbättra maten här, mindre kolhydrater, mindre panering, ingen burkfrukt till efterrätt etc. etc.. etc. Vi överlämnade våra önskemål på en lista och nu får vi kanske höra vad de ”viktiga männen” säger till oss. HUGGG! Under tiden har maten – med den nya köksbossen – blivit liiiiiite bättre men vi halkar gärna in på de gamla spåren igen. Men de nya ”viktiga männen” är positiva till våra önskemål men den högsta indianen (så säger man på tyska, på svenska kanske det högsta hönset (högsta tuppen?) är ju närvarande och då försätts tydligen tanterna till första-klass-stadiet… ”magistern, fröken, se vad jag kan..” Idag blir det hårdkokta ägg i senapssås och potäter.. låter det gott? Nä va, idag fixar jag käket själv..
Min idé med att ha en träff en gång i månaden för att kunna lära känna andra bättre har de lyckats att kväva. Vi får inte använda sällskapsrummet – känner mig som en 3-åring som inte får sitta med vid det fina bordet med den vita duken, för jag kanske kan göra fläckar, ja, vi gamla tanter är inte att lita på, darrande händer etc.?- utan skulle sitta i den dragiga entrén och där tog det stopp hos mig och tackade och gick – och kanske lika bra det?
”Hur jag förhåller mig till festligheter förändrar sig ju äldre jag blir. Förut var det karneval och tjolahej och hopp. Nu är det snarare kafferep som gäller. Jag älskar att sitta vid bordet med käraste vänner. Jag älskar det fria och öppna sätt som särskilt kvinnor ofta talar med varandra”.
”Bara den som kan glömma sina illusioner, som kan anpassa sina förväntningar till realiteten och den som mognar med besvikelser kan uppleva ett långt kärleksförhållande” (Bild Sophie Herkens bok ”Natten”)
Egentligen kunde jag bara vara tacksam för att jag sluppit undan en idé som jag hade kläckt ur mig, men jag är faktiskt skitsur. Har hört av många tanter att de känner sig ensamma, inte känner så många här och tänkte att det kan vi väl fixa till. En kvällsträff kanske en gång i månaden när vi snackar och lär känna varandra, fixade rum, plakat etc men hade missat vakthavande hunden (som inte släpper en djävel över bron) inför chefen för vårt hus. NJET!! I det rummet där jag hade tänkt det får vi inte vara för
a) tänk om någon verkligen dårfink skulle ta med en flaska öl och det skulle bli en fläck på borden? Oh, vågar knappt skriva en så hemsk mening..hoho.. Med gamlingar är det som med småbarn, man kanske inte ska lägga fokus på design (fast det är ett annat kapitel, där skulle jag kunna säga en del också om designen här.. försökte påpeka att den nya generationen pensionärer kanske inte har såå stort behov av plysch och fransar på blommiga möbler men det ville ingen lyssna till) utan på hållbarhet. Till detta kan nämnas att det ligger en nästan vit heltäckande matta (vem har sånt idag?!?) i alla lägenheterna och med en gammal darrig hand och ett glas rödvin kan det gå åt pipsvängen..
b) ovanför rummen bor ju någon och även om vi alla hör lite visset nu för tiden så är det kanske inte dags att sussa redan mellan 19-21 en gång i månaden? Och var det redan när huset byggdes planerat att sällskapsrummen bara skulle vara showrum? Tydligen..
Vi skulle förpassas till entreen där dörren går upp och ner och folk kliver igenom och det låter ju väldigt trivsamt så jag sa att då får det vara och de som inte känner någon annan får väl leva med det då. Jag behöver inte flera sociala kontakter men jag är skitsur nu och kan vara långsint som en elefant..
Aha, så bra då, att ljungen alltid stannar ute. Det är ju liksom vitsen, såvitt jag förstår det att den…