Efter det att jag kom tillbaka från firandet med family kände jag ett behov av att bjuda in mina kompisar här på hemmet. Alltså sagt och gjort och bjöd in 8 av de trevligaste kvinnsen på hemmet. Nu är det ju inte så att jag har en stor våning med öst- och västflygel...

Ok, jag är realist (der blir man under de 80 år jag levt) och vet att det inte finns någon evig lycka - även i sagan bleknar prinsen lite med tiden - men jag hade önskat mig det eviga livet förra helgen. Jag blev 80 och hade tagit med hela den lilla familjen med...

Lycka är att få åka ut till flygplatsen i morgon och hämta min syster som kommer hit för att vara med på min 80-årsfest. Vi har inte setts på ett helt år men skypelinjen går het nästan varje dag. Tänk vilken lycka! Och lycka att få ha mina barn, barnbarn och...

Vi har nu haft vårt samtal med de nya kökscheferna och det gick rätt så bra. De bemödar sig och maten har blivit mikro-milli-bättre men när vi kom fram till agendapunkten, att vi inte ville ha burkfrukt (vem äter burkfrukt idag??? Det är ett barndomstrauma hos mig.....

Idag har vi nästa "kökssamtal" som vi har en gång i månaden. Förra gången hade vår lilla - optimistiska och naiva - arbetsgrupp det jobbigt med de andra tanterna (farbröderna, de få som vi har, håller sig undan). Vi försöker förbättra maten här, mindre kolhydrater,...

"Pengar är bara oviktiga om man har tillräckligt mycket av dem.." säger den kloka kvinnan von Kürthy Bild av den kloka kvinnan Sophie Herken

Nästa klokhet av författarinnan von Kürthy: "Hur jag förhåller mig till festligheter förändrar sig ju äldre jag blir. Förut var det karneval och tjolahej och hopp. Nu är det snarare kafferep som gäller. Jag älskar att sitta vid bordet med käraste vänner. Jag älskar...

Författarinnan Ildiko von Kurthy säger: "Bara den som kan glömma sina illusioner, som kan anpassa sina förväntningar till realiteten och den som mognar med besvikelser kan uppleva ett långt kärleksförhållande" (Bild Sophie Herkens bok "Natten")

Egentligen kunde jag bara vara tacksam för att jag sluppit undan en idé som jag hade kläckt ur mig, men jag är faktiskt skitsur. Har hört av många tanter att de känner sig ensamma, inte känner så många här och tänkte att det kan vi väl fixa till. En kvällsträff kanske...

Förstår liksom inte vart tiden tar vägen - ska den fortsätta att rasa iväg så här så kan du snart plocka fram den lilla svarta .Här på hemmet uppdagas små rivaliteter - något som jag inte varit med om sen flickskolan - ja på min tid fanns det sånt, säkert otänkbart...