Eftersom många rent förfärade frågar ”va, varför har du flyttat till ålderdomshemmet” eller vad det nu kan kallas för något tjusigt. Jag har varit sjuk – riktigt sjuk – rent subjektivt sett. När du vaknar på morgonen och har 40 graders feber blir det ingen kul dag och efter att ha försökt sitta och sova – då hostar man mindre – är humöret inte på topp. Men människan måste ju fixa livet ändå och då slår ålderdomshemmets ding-dong. Jag lyfter på telefonen under sängen och stönar in i apparaten är jag är nästan döende och på en gång organiseras att jag får maten serverad varje dag, att den snälla farbror doktorn kommer och kollar att jag inte har lungeinflammation – lär inte vara bra när man är 80 år – och för övrigt kontrolleras mellan varven att tanten fortfarande lever. När jag sen börjad bli levande igen behövde mitt tomma kylskåp fyllas på och en snäll man drar iväg med min önskelista och fyller på. Hade jag legat i min förra lägenhet hade det varit lite ensamt, så alla ni som är livrädda för HEMMET – var inte rädda, det har också positiva aspekter..