Var under helgen inbjuden till min bonusdotters barns dop i en annan stad – alltså nästan mitt barnbarns dop. Oh tänk, att det finns andra tillfällen än begravningar – vilken njutning. Det finns alltså ett liv utanför ålderdomshemmet – hurra!! Det var unga familjer med barn och ”festföremålet” var synbart ointresserad av all uppståndelsen. Han lär sig gå nu och det allra bästa han vet är att hålla någon i händerna och vingla runt. Personen som håller honom i händerna måste gå i 90 graders vinkel – vilket ger en bra övning för när han sen ska lära sig cykla – minns att mina barns pappa (när/om han hade lite tid) och jag sprang runt, runt, runt i 90 graders vinkel tills det funkade – och vi gick ett bra tag sen själva i 90 graders vinkel. Ack, ack, ack, visst är det underbart att vistas med unga familjer som har allt framför sig, inget sjukdomsjämrande, suckande, stönande utan allt ligger framför dem (om världen får bestå) – så underbart och säger bara till det nu döpta barnet:LYCKA TILL ÄLSKADE BARN!! DU KOMMER ATT BLI NÅGOT SÄRSKILT!!! EN FANTASTISK MÄNNISKA! Bild Sophie Herken
Det är lördag och ute är det såå varmt – först har vi gnatat över att det inte blir någon sommar och nu när det är smällvarmt gnatar vi över det. Jag är trött och försöker göra minimalistiska försök att rensa skåp men det är ju bara att skjuta fram och tillbaka, mera plats blir det iju nte. De tanterna som har tagit med sig mastodontiska skåp har det kanske bättre men å andra sidan är det ju bara finporslinet och kristallglasen som står där – sånt äger jag som IKEA-kund inte – och vad gör de med pärmar, målarburkar, verktyg? Antagligen behöver de inte sånt, istället rings det på vaktmästaren som genast kommer ilande – gärna mot lite dricks.
På nåt sätt gillar jag inte såna här ”oproduktiva” dagar, blir orolig och tänker att jag kunde göra det eller det – om jag bara orkade. Är det så här livet blir, sitta och tänka på sina synder. Ja jag vet någon som nu gärna skulle skrika ”ok, där kan du ju länge sitta och tänka” men nä, de gamla sakerna har jag slängt i soporna..
Har mallat till mig lite här för jag har tyckt att jag var pigg som en lärka (nä det var visst mörten..) och inget haltande och stönande här inte. Nähä! Nu är det slut på det igen och jag hör till kohorten gamlingar som långsamt går med blytunga ben och suckar och stönar. Min blodcancer har – som en liten vulkan – vaknat upp igen, trodde vi hade bestämt oss för att gå skilda vägar men den gillar mig och var hos farbror doktorn och han tittat tröstande på mig och sa att han inte var ett dugg förundrad över att jag är så dödstrött, han menade med det blodet.. ack, ack, ack.. Nu blir det nästa vecka lite borrjobb för han vill in i höftskelettet och ta reda på vad det är som händer. Okej, har varit med om det förr, är inte kul, men man överlever det och sen blir det väl nya piller igen och jag kan susa förbi de andra gamlingarna – tjoho! Högmod kommer före fallet..
Nä, inget sensationellt nytt har hänt. Sitter och väntar på ett barnbarn som lovat hjälpa mig att bygga ihop ett skrivbord som består av säkert 500 (om inte 5 000, jag har en tendens att dra till ordentligt..) smådelar. Har försökt att förarbeta och skruva där jag är rätt så säker på att det ska skruvas men nä, resten fixar jag inte, och tänk, mitt lilla barnbarn, okey nu nästan 2 m långt, kanske fixar det. Han var så underbar och erbjöd sig det för som han sa ”nu när han tagit studenten har han tid tills studierna börjar” och då var genast mormor framme och rafsade till sig gossen. Och när jag tittar på bruksansvisningen svartner det för öghonen på mig, hundratusen olika skruvar och andra konstiga saker.. ack. ack, ack.. Har noll tålamod för sånt, vill ha det NU OCH GENAST!! Nä för en gång skull är det INTE IKEA men inte blir det bättre för det inte..
Åt lunch i ett tidigare matlag och satt tillsammans med två kvinnor som jag knappt känner. Den ena hade tydligen inte hörapparaterna med sig för jag fick böla som en mistlur, den andra hade lite invärtes filosofisk diskurs tror jag så vi tre satt där och teg tillsammans tills den ena välte glaset och tyckte att det var den andra men den andra hänvisade till att det var den första och jag frick ett fnissanfall. Den ena har bott här i ett år och klagade över att hon inte lärde känna någon – nä, inte lätt när man säger varken bu eller bä eller glömmer att sätt på hörlurarna.
Oh tänk när skrivbordet är färdigt och jag äntligen kan få ordning på mina saker. Föregångaren var min fina karl-Johan-chiffonje som jag älskade men som rengöringsverkets lastbil kom och hämtade och sakta och njutningsfullt malde samman den till kaffeved, Min fina chiffonje.. det gjorde ont men kunde inte behålla den för att trämaskarna hade fattat tycke för det fina och smaskiga gamla träslaget och den började se ut som en schweizerost. Lite tröstar det mig att trämaskarna kanske också maldes till pulverform. Gissa om jag blir arg på mig själv för att jag är för korkad för att få ihop 4978 olika delar så att det blir ett skrivborde…ack, ack, ack..ska det vara så svårt?
Hade du frågat mig för 2 år sen om man skulle kunna känna ”hemkänsla” till ålderdomshemmet hade jag energiskt skakat på huvudet men nu har jag tydligen infiltrerats. Hade en uppgift att jaga bort ovälkomna gäster hos ett barnbarn som bodde ensamt ett tag, dvs. 2 veckor. Huset har försetts med byggställningar och halvt och helt berusade gossar – ja mestadels är det de som gör det, gender hit och gender dit.. – gillar att klättra upp på byggställningarna och skrämma livet ur de, som tror att de inte är iakttagna och plötsligt ser främmande mansfolk på balkonger och terrass. För såna uppgifter lämpar sig en gammal ilsken mormor. Dessa personer hade dessutom sprejat graffiti över hela väggen vid deras balkon och om det åtminstone vore konst, men i en gammal pensionärs ögon är det det klart inte. Allt var förtjusande, vi kom bra överens, frånsett våra politiska diskussioner och har glömt bort hur energiska tonåringar är i sin argumentation. Enda problemet var att de bor på 5:e våningen i ett gammalt hus utan hiss och en gammal mormor hinner sucka och pusta ordentligt innan hon kommer upp och ber om syrgastuber. Ena dagen gick jag ner för att uträtta ett ärende, står nere på gatan och märker DET FATTAS NÅGOT!! Telefonen!! Och inte kan jag vara utan telefon hela dagen alltså upp för 5 trappor igen. Nu är det förtjusande barnet, förlåt tonåringen, förenat med sina föräldrar igen och mormor har återvänt till sitt ålderdomshem och upptäckt att hemmet inte är så illa och att det är rätt så skönt att sova i den egna sängen och att kunna öppna fönster som hon vill. Vi hade klart olika interessen på det området.
Höstljung är för mig dödens blommor och ute i naturen - på Gotland - bedövande vackert - men inte i…