Trodde förr att pangislivet var stillsamt och trist, att man satt där och klapprade med löständerna och inte hörde vad familjen sa men tror att jag har missat något för jag tycker jag springer runt som en skållad råtta och ibland skulle jag vilja pusta ut lite men det är kanske bättre att ränna runt än att sitta stilla. Nu ruvar höststarten utanför fönstren och på min balkong har jag en lykta med ett ljus i – älskar det..
Jag måste nu berätta om SENSATIONEN – idag var maten riktigt god. Det var fisk och den var perfekt!! Först kom den in simmande i sås men bad kyparen ta in en annan tallrik med en inte simmande fisk (för tror inte att fisken skulle ha gillat såsen..) och det gjorde han snällt. VAD HAR HÄNT I KÖKET?? Kan det möjligen vara så att våra stilla och välordnade protester börjar löna sig? Ok, efterrätten var som vanligt burkfrukt men bara det att fisken var perfekt var sensationellt.
Sen har jag lyckats trycka på alla knapparna på TV:n så inget funkar längre och sitter och bligar på paddan men även den stönar och stånkar och slutar funka mellan varven. I morgon ska svärsonen rädda mig ur detta elände och lovar, jag lovar, att inte trycka på alla knapparna på TV:n igen. Fast det är lika bra att slippa se alla nyheterna, det är så mycket fruktansvärt elände i världen och ibland blir jag rädd när jag tänker på barnen och barnbarnen – hur ska det bli för dem… mitt timglas har snart redan runnit igenom men de??
Vi äter i två omgångar för vi är runt 400 personer som bor här och därför måste vi dela upp oss. Det är inte plikt att äta lunch men önskvärt – om man inte anmäler att man inte kommer och bara inte kommer skickar de upp någon för att kolla om du ligger där på golvet och den tanken tycker jag känns bra. Åtminstone en gång om dan kollas om du fortfarande lever. Hurra!
Jag äter i andra omgången och det innebär att jag går t i l l matsalen samtidigt som de som äter tidigare rullar tillbaka i motsatt riktning upp till sina lägenheter och det innebär en otrolig mängd med rullatorer och utan rullatorer och eftersom vi är artiga och belevade här så hälsar man på alla – med ett leende – och det innebär väldigt många gånger ”God dag” men jag gillar det, vi stryker inte bara förbi varandra utan vi ser varandra. Det finns naturligtvis också enstaka som bara sveper – långsamt.. åldern tar ut sin rätt – förbi en utan ett ord och utan ett leende eller en nick. Men de har jag koll på och jag hälsar ännu gladare för att tvinga dem till en reaktion. Jag tror jag har ett visst behov av att uppfostra en del människor…. ack, skulle skita i det…
Vi hade nationaldag häromdagen och matsalen dukades festligt. Maten skulle också bli festlig – för en tysk är det mycket festligt med en stor skiva stek, massa sås, rödkål och potäter. Jag väntade spänt på vad jag skulle kunna få och min tallrik kom: rödkål, två potatisar och bechamelsås.. jag trodde inte det var sant – rödkål och bechamelsås och varför får jag inte ha det festligt på nationaldagen?? Okey, det är ju inte riktigt min nationaldag men efter ungefäür 60 år i det här landet kände jag mig lite berättigad och inte bara med att få en festlig servett..Överste tuppen gjorde sin runda och frågade om det smakade, tanterna susade, såg att han försökt undgå vårt bord – vi har haft våra duster – men jag kallade på honom och frågade vad fanken det här var och han svamlade något om några produkter som inte hade levererats, som försvunnit, vad vet jag. Jag hade jättelust på krig!! Men en sån där människa låter sig inte provoceras.
Igår hade vi församling för alla som bor här och det diskuterades olika problem. Jag kunde inte knipa käft utan berättade om min fantastiska mat på nationaldagen och tror att de flesta bara tyckte jag var allmänt besvärlig. Att jag sen bad om att det skulle serveras kalorifattigare mat som en extra meny för de som vill, var inte heller något som de flesta klappade i händerna för. Hade jag sagt att jag vill ha minst 2 skivor kött varje dag hade jag fått dånande applåder.. Men nu ska vi i alla fall bilda en arbetsgrupp som ska ta sig an maten här och gissa vem som tränger sig in där? Enda nackdelen är att vi måste diskutera med överste tuppen och undrar hur länge det går bra. Jag berättar när jag vet mera. Idag skrev jag i alla fall på vår matlista som vi skriver på en gång i veckan att jag ville ha mat UTAN SÅS!! (såsen är pulversås som rörs ut, smakar det gott??)
Nä av ren förskräckelse glömde jag ta ett kort på maten och är inte verkligen säker på att ni vill se det.. det såg rätt så grymt ut…
Idag är det söndag och en lite loj och sömnig stämning lägrar sig över huset. Det är ju inte så att vi må-lö har det så stressigt heller (bara lite ibland när vi ska ha tid med kortspel, minnesträning och vad vet jag..) men efter alla yrkesår sitter det kvar i ryggraden. Idag väntar jag på besök av mina döttrar, dvs. en ”äkta” dotter och en ”lånedotter”. Jag tror ni säger bonusdotter till det. Mamman till detta ljuva väsen är ok med att jag tycker hon är min dotter (också), annars brukar jag inte köra tjuvjakt i andra familjer. När jag var så svårt sjuk hjälpte dessa underbara kvinns till med att hjälpa mig. Normalt sett har de ju jobb och egna familjer, så det blir inte så ofta vi ses, men när vi ses, ja då är Cecilia på ett moln av lycka. Tänk om jag inte hade några barn – vad vore mitt liv då…
Häromdagen bär jag in sakerna efter ett trevligt besök från balkongbordet och håller min glaskaraff i naturligtvis högra handen och faller som en murken fura rakt fram – med karaffen i handen. Bong – dunkar jag ansiktet i sängkanten och karaffen går sönder i tusen bitar och tyckte det var trevligt att försöka skära av min högra tumme. När man tar blodförtunnande medel är det en rätt så skitig angelägenhet.. blod, blod, blod. Jag åker ner till vårdavdelningen där det finns sakkunnig personal och undrar om de kan kika på tummen och säga om jag ska låta sy fast den eller om det är okej så. Ett enhälligt men oj, usch, hjälp, nej, du måste genast in till sjukan och så ringde de på ambulansen fast jag satt och pep om att men nä, inte ska vi störa dem, vi läser varje dag om att de är såå överbelastade, men det var för döva öron ..och så kommer en gammal tant med trasig tumme, va!
Efter 8 timmars väntan på en liten hård och ogästvänlig stol, satt och önskade mig en bår som jag kunde sussa lite på men jag kunde sedan åka hem igen med fastsydd tumme. Taxin kom men såg inte mig och mina 177 cm och allt för många kilon och efter mycket vinkande fattade den äldre chaffisen (finns det ingen åldersgräns??) att det var den lilla tanten, som ringt på honom. Han var som sagt lite/rätt mycket till åldern kommen och tänkte glömma min väska men mina hökögon såg det i rätt tid. När jag sätter mig i baksätet hänger där en stor reklamskylt för en advokat som är specialiserad på trafikolyckor och det kändes ju inte s å där riktigt förtroendeingivande.Chaffisen letar efter sina glasögon i alla facken som öppnas och stängs och till slut har han hittat dem och rivstartar ut i mörkret..
Ps. jag kom hem levande.. ps2. jag hade gärna satt in en ambulansbild men det lyckades jag inte med men en guldkvinna med en hel tumme är ju också bra, eller?
Vi hade öppet hus här i söndags och jag satt ute under parasollet och njöt av mitt kaffe och kikade på folkvandringen genom huset. En man sätter sig utan kommentar vid mitt bord och öppnar genast sin monolog och berättar om sig och vad han tycker och tänker etc. Mycket ingående. Jag minns dates som jag hade efter min skilsmässa: samma mönster. Man utsätts för en oändligt lååång monolog och jag fick veta allt om hans sjukdomar och vad han tyckte och tänkte i detalj om det mesta här i världen. Jag är en väluppfostrad person och inte van att vara oförskämd men gudars vad skönt det var när jag kunde sätta honom på plats och tala om vad jag tycker om egotrippade karlar som tror att de är världens mittpunkt. Och att jag dessutom inte är anställd i caféet som samtalsterapeut.. Jag öste på ordentligt och kände hur ljuvligt det var och han fick ta skit för alla karlar som har snackat ihjäl mig. Jag lämnade honom sen med sin, som jag kallar fiskarväst, med 5000 fickor på så de kan ha allt med sig från flasköppnare till krokar och annat och undrar om han verkligen fattade vad som gick galet.. och en man i fiskarväst… vem vill ha den??
Jag fick aldrig vara med i luciatåget, för lång och för bråkig..