Efter två år var det dags att välja en ny styrelse och jag hade trumpetat runt att jag tänkte minsann iINTE kandidera igen – vilket jag inte tänkte heller – men plöstligt stod jag på listan och tänkte att okej, man kanske skulle kunna.,. men ödet ville det inte så, fick en svår sepsis och vandrar nu runt här på ålderdomshemmet som en vandrande skugga (i vilket fall som helst talar alla gärna om det för mig att jag ser så ut) och så hade jag plötsligt en andra anledning till att ändra mig och nu är jag i vilket fall som helst ”ute”. Och kanske lika bra det, resultatet av vårt arbete var lite sorgligt tycker jag och alla min ideer, som JAG tyckte var bra, sopades undan av de andra med argument som att ”tänk om någon skulle skadas”, ”tänk om det kommer in folk som inte bor här” och worst case: VAD GÖR MAN OM NÅGON SKADAS? det värsta som skulle kunna hända vore detta. Som om jag skulle ha tänkte planera en klätterpark, bungejumping eller vad vet jag men ok, inte längre min grej och väntar med spänning på de nyas resultat. Jag kommer tydligen i alla fall att gå in i historien som den galna svenskan som införde ett vegetariskt alternativ. Tjo flöjt.. och ska jag vara allvarlig? Det var verkligen inte lätt, det satt hårt..