På sista tiden har jag mer och mer märkt att det enda vi pratar om här på hemmet är sjukdomar. Okej, det finns många som inte kommer ut i det rörliga Berlin-livet och inte har så mycket att prata om, alltså tar man ett djupt tag i det ”hemmagjorda” och dessutom hälsar man här på varandra med ”Hur står det till” och det öppnar ju alla portar för längre och djupgående utläggningar. När vi träffas för att äta lunch öppnas det hela av en darrande röst som meddelar vilket elände som hände under natten och sen forsar det på.. jag förkunnade att jag inte vill höra flera eländen till lunchen (som ibland själv är elände nog..) och 6 förvånade ögon stirrade på mig ”vaddå sjukdomar och elände??” så jag är kanske en lite sjukdomskänslig typ. Tänk om de kunde koncentrera sig istället på den lite gräsliga inredningen, möblerna påminner mig och 50-talet, men nä, sjukdomar är mer spännande..