Förr sysslade tomtemor med trevliga saker på julafton men livet föändras – idag sorterar tomtemor in sina piller i de små lådorna och slipper ett tag tänka efter om jag tagit pillret eller inte. GOD JUL ALLA!
Vi hade julfest igår, det vill säga, lite reducerad för vi har lite elaka små bakterier som gör att en del ligger platta – om de inte sitter på eller hänger över toa. Men nu var det i alla fall fest, personalen hade dukat så fint, maten var så god, stämningen hög (tack vare vinet som serverades yppigt – kanske i hopp om att ta kål på bakterierna.. )och jag tänkte lite elakt, att ser man på, kocken k a n laga god mat om han bara vill. Ofta vill han tyvärr inte.. All personal -från trädgårdsmästaren till syrrorna på vårdavdelningen – var insatt och vi betjänades flitigt och så vänligt. Allt bra tills jag började tänka på att, tja, här sitter jag nu, inte som besökare som sen går ut från åldershemmet och tänker, Gud vad skönt att jag slipper det. Ålderdomshem är ändå ålderdomshem och inte så där särskilt roliga och luktar ofta gamla människor. Så är det inte hos oss – man håller stilen, still going strong. Och nu satt jag alltså där bland alla gamlingarna och tänkte, tänk nu har jag blivit såå gammal och bor här och ändå kändes det helt okej. Och kom fram till att det här är mitt sista hem och att det är helt okej, så det så!
Vi = tre gamla tanter över 80 – sitter och väntar på att lunchinsläppet och vi sitter och filosoferar om våra liv och män och kommer fram till följande:
Vi alla haft män som ibland straffat oss med långt och inhärdigt surande/tjurande
Vi alla har försökt lätta upp stämningen och varit mycket tillmötesgående fast vi inombords helst hade strypt karln
Vi alla har blivit ”straffade” av våra män för att vi varit ute och borta för länge – se punkt 1
Vi alla skulle helst inte yrkesarbeta – vilket vi ändå gjort och se punkt 1)
Vi alla har lidit under våra mäns punkt 1 i veckor, månader, år…
Puh, vår Luciafest gick bra, jag var allt lite nervös för hur gamlingarna (ja, jag VET, jag är 80 år gammal och en gamling) här skulle uppleva det där med lucian men det är väl fördelen med oss gamlingar – vi är tålmodiga och härdade. Men Luciatåget var mycket fint fast jag inte fick göra som jag velat – och som man gör i Sverige – för den medarbetare som var ansvarig här på ålerdomshemmet (förlåt seniorresidenset…) hade andra ideer och föreställningar (fast hon aldrig sett ett luciatåg men det är kanske lite signifikant för detta land, MAN VET ALLTID BÄST OCH DET TALAR MAN OM FÖR ALLA ) och vad den damen vill, det kan ingen ändra på så jag fick knipa käft – men gissa om det kokade inombords. Men summan av kardemumman var att alla var förtjusta och berörda och glöggen smakade gott och det kändes ok. Och när jag hörde deras vackra sång komma närmare i mörkret var jag ju tvungen att pressa ut en lite hemlängtanstår – fast undrar vad jag egentligen saknar för om jag tänker tillbaka, så var tiden inte så där berusande och lycklig – men det blidde en liten tår i alla fall. Och i helgen har vi basaren i kyrkan och där lär det bli den ena eller andra tåren också..
Ja Anne, vad är det för fel på oss??