Idag 33 grader, jag går ont anande till lunchen, snälla, inte varm soppa igen, va…snälla… och undret har skett – jag har blivit hörd!! – vi fick idag en kall soppa, precis det rätta när det är så varmt så att allt smälter bort. Snälla rara kökschefen, du ger mig hopp att det kanske kan bli ett liv tillsammans med dig här – utan varma soppor när det är 33 grader.. Tack – lovar att sluta gnälla – eller åtminstone lite..
Vi har nu haft 32 grader i flera dagar, vi svettas, stönar, duschar huden av oss och stönar lite till. Vi skred idag som offerlamm till matsalen, så där lite man skulle man väl kunna pilla i sig. Jag anar odåd, ser djupa tallrikar och ja, idag får vi en rykande het soppa!! Mina protester hjälper inte, argumentet jag får höra att ”här äts alltid soppa på lördagarna”, ingen förbarman här inte. Ja, jag vet och förstår att kökschefen måste planera långt i förväg men det har ta mig katten varit jättevarmt länge och årstiden kallas sommar har jag hört någon säga , så man hade kanske kunnat… nää.. Min soppvägran slutar i en tallrik med lite potatis, lite färdigsås med 3 miljoner kalorier och 3 små brysselkål (pluralis kålar?). Jag skyfflar i mig det och tänker vemodigt på att jag hemma – äsch, förr i världen, jag är ju hemma nu – skulle ha gjort en fräsch sallad.. Ja jag vet att kvinnorna i många sydliga länder går omkring i svarta kläder, bär långa svarta handskar, dricker hett te och att det skulle vara susen mot värmen men det finns saker som jag inte tror på här i världen och det är en av de sakerna. Hördu kökschefen, ska vi ta ett litet snack om soppa och värme nån dag? Skulle kunna ge dig lite ideer.. och det du ser på bilden hade varit kanon idag..
Idag är det söndag och en slö söndagsstämning lägrar sig över huset. Inte för att det annars är så värst mycket mindre slött – vi har gjort vårt här i livet- men i vilket fall som helst, man riggar upp sig och det blir modevisning til lunchen. För att inte falla ur ramen direkt tog jag av mig jeansen och har nu en anständig klänning på mig, men mera för att det blir för varmt med jeans. Tror att jag även med den faller lite ur ramen, so what.. Som vanligt får jag min grönsakstallrik med grönsaker som inte behöver tuggas så länge (oh har de aldrig hört ordet al dente här?) utan kan sugas upp med ett sugrör, men det är ok så länge som jag slipper undan söndagssteken som simmar i fet sås. Sen kommer invasionen av familjemedlemmar och solterrassen blir full och jag kikar lite avundsjukt dit. Men jag ska inte klaga, ett av mina barnbarn, som vill lära sig svenska och studera där sen, kommer på undervisning och det blir min söndagshöjdpunkt!
Min fina röda rollator heter
LETS FLY
och en grannes VITAL. Tjusigt, va? Varför måste de ha så ironiska namn, vi varken flyger eller är topp-vitala när vi försöker rulla oss fram på Berlins eländiga trottoarer, som är allt annat än en fröjd. Jag uppfattar det som rätt taskigt av designern, som säkert är ung och posh och inte behöver en rollator. Hördu designer, eländet blir inte bättre för att jag rullar fram med en LETS FLY! Och du designern, om du skulle ha turen att få bli gammal (nåja, med klimatkatastrofen kan man ju undra, om..) och behöva en rollator, men äsch, då har man inte så antika saker som en rollator. Men OM och UTIFALLATT – kul att rulla runt med LETS FLY va?
Jag har vunnit första pris i källartävlingen! Det finns inte många källare här och i relation till vad vi betalar för att bo här är de verkligen så att även jag kan lyxa till mig. Har organiserat min hustomte som åker till Ikea och köper en lagerhylla och sen, sen gott folk, är det jag som ska sortera allt på nytt igen och ner med det i källaren. Oh lycka – jag har inte bara överlevt hjärtstopp, blödning i hjärnan (utan att ha blivit dummare tror jag..) utan nu har jag turen att få en källare. WOW!! Man måste prioritera saker här i världen och just nu står källaren på nummer 1!!!
Oh Anne, det gläder mig om du gillar det - måste ibland lufta mig lite..