Förstår liksom inte vart tiden tar vägen – ska den fortsätta att rasa iväg så här så kan du snart plocka fram den lilla svarta .Här på hemmet uppdagas små rivaliteter – något som jag inte varit med om sen flickskolan – ja på min tid fanns det sånt, säkert otänkbart idag – jag menar flickskolan …

En tant har tydligen trott att hon kunde lägga rabarber på mig privat men jag har så mycket annat roligt att göra att jag liksom inte hinner med henne och att fylla hennes sällskapsbehov. Skyller faktiskt ofta på att jag översättarjobb att göra – vet, det är inte schysst – och igår hade jag biljard”undervisning” och hon gick förbi och kastade in i rummet ”jaha, för det har du tid, men inte för mig..” och jag har nu gått och varit förbannad för det hela dagen. Har inte lust att plocka fram storsläggan men börjar åtminstone leta efter den, utifallatt.. Sen ber hon mig att jag som ”inredningsexpert” ska komma och hjälpa henne med vad hon kan ändra på i sin otroligt kaotiska våning. Jag lyckades knipa käft med att det bästa vore en container och en sån där rutschkana. Varje förslag jag gjorde blockerades av ”oh nej, det behöver jag verkligen” och varför man för en pytteliten lägenhet behöver förutom sängen, två bjässiga fåtöljer, 3 stolar och 4 pallar, 5 små bord gick inte att analysera. Hon skulle behöva lianer för att ta sig fram i sin lägenhget. Jag har här som varnande exempel i de flesta lägenheterna att inte samla på mig all Herrans skräp, det tycks vara en åldersmani. Men mina döttrar skulle säkert utan problem beställa container och rutschbana och jag? Jag bryr mig inte – huvudsaken är att de är lyckliga..