Ja, det där med värmen, det är nästan varje dag runt 35 grader och så här inne i stan blir det några extra grader för att allt är betonerat. E inte min grej, fixar inte sånt. Men okej, jag ska inte klaga, måste inte arbeta men det känns på något sätt perverst att sitta inomhus med stängda dörrar och fönster för att hålla värmen utomhus när man egentligen skulle sitta på en solvarm stentrappa på ett land – okej har aldrig haft något eget land men även en hyrd stentrappa är okej – och dricka mitt morgonkaffe och sen kanske modigt doppa tårna i det lite väl kalla badvattnet i sjön (där gillar jag Medelhavet, nu har de 34 grader i vattnet där, what a dream..). Nä, det blir stängda dörrar och fönster och tron på att det snart blir svalare..
Förra veckan hade jag min vecka med dotter och barnbarn (hoho, 17 år..) på vårt absoluta älsklingshotell. Allt var som vi förväntat oss, underbart ljuvligt – frånsett att barnbarnet hostade lungornas ur sig och att den stackars överarbetade mamman inte fick den semester hon behövt – det var bara mormor som satt upprätt och njöt av frukostbuffet och annat gott.. Men jag hade ett spöke med mig på resan. Efter min svåra uro-sepsis var det ju klart att bad i poolen var förbjudna för mig och säger tack till spöket för att det höll sig på sin kant och inte satte igång eländet igen. Vi hade våra wc-seanser och böner uppåt och neråt varje gång. Tack spöke!! Nu är jag hemma igen – nära sjukhus och läkare. Tänk att livet skulle bli så konstigt..
Nästa vecka faar jag aaka med dotter och barnbarn till vaart absoluta favorithotell. Det är ett underbart hotell, dyrt som fan men ska det saa ska det, men inte alls snobbigt.. Inredningen är en blandning av joghurt och leverpastej – laater tjusigt va – och varje gaang jag kommer hem granskar jag mina 36 qm kritiskt men har nästan slutat att ändra för jag tänker varje gaang “hur länge ska jag leva och nä, det lönar sig inte” och dessutom har jag faatt klippkort paa akuten här och har snart jobbat av kortet saa det lönar sig nog verkligen inte. Nu hoppas vi bara paa lite sol för min hud börjar se lite albinolik ut men det tror fan paa – ute är det efter dagar med 36 grader bara pang-bom höst och kaaaaalllttt… Bild Sophie Herken
Varför är egentligen moster gnällig? Tycker gnällfaster låter bättre – för jag är själv bara moster och inte faster. I vilket fall som helst är jag gnällig och här kör man med “på en skala 0 till 10 hur är det”. Jag känner för plus 15. Och kom mig inte med “oh, andra har det också jobbigt och kanske svårt, så inte ska DU klaga”. Nähä, där fick jag så jag teg. Dagens bild motsvarar hur mitt inre ser ut idag..
Det är söndag, det är grått ute men vi ska ha sommarfest sen i eftermiddag och för första gången måste vi hålla oss inomhus, vädret vet inte vad det vill. Men man märker att det är söndag för damer och herrar riggar upp sig lite extra fint och för Guds skull, den lilla handväskan får inte fattas och jag grubblar mig lite förtvivlad över vad de har i den, vad är så viktigt? Vi behöver ju inte betala cash, vi ser det smärtsamt på månadens slut vad det kostar. Men det är kanske den lilla spetsnäsduken som behövs för äldre droppande näsor. Tja, jag lär aldrig få veta det..
ps. Idag hade vi sommarfest och för första gången var vi tvungna att vara inomhus pga vädret och visserligen har jag veterligt svårt att klappa i händer på befallning “och så klappar vi alla i händerna!!” men med vår underbara personal kokade stämningen och det dansades – inte bara personalen – utan även vi gamlingar. Tack för det! Jag fick avstå från dans, min risiga kropp har inte repat sig än efter sepsisen och skulle vara orolig för att rasa ihop – blir sån uppståndelse om man trillar ihop..
Tack kära du, ska göra mitt bästa för ett gott resultat..