Det ligger en trög, loj och lite tungflytande stillhet över ålderdomshemmet. På eftermiddagen kommer familjemedlemmarna och absolverar sina frivilliga (eller plikt-) besök hos gamlingarna, som – det ska ni veta ungdomar – blir jättelyckliga över besök. Då sveper en yngre stämning in över hemmet, skratt, kramar, leenden. Jag kämpar med mitt dåliga samvete – borde hurta runt några kvarter men har INGEN lust, fast temperaturen är perfekt. Men jag hann i alla fall ladda om mina vecko-medicinburkar och kom på att jag nog borde prata med min husläkare, för eftersom jag har flera byggplatser och olika specialistläkare, så tror alla att det bara är hen som ordinerar något och det kan bli lite knasigt med blandningen men så är det, inte kollar man upp vad kollegan skriver ut, nä.. Alltså upp till husläkaren!
För övrigt verkar det som om tanterna här på ålderdomshemmet har bestämt sig för att sätta mig på plats. En gång i månaden har vi ”köksprat” där de nya kökscheferna är med och man kan diskutera med dem. De är faktiskt riktigt ok och bemödar sig verkligen och jag var inte det minsta ilsken. Det finns hopp om bättring men jag är tydligen som en molotovcocktail som man slänger in i tantsamlingen. Det spelar ingen roll vad jag säger, genast är alla tanterna överens om att, nä, sååå är det verkligen inte, ALLT ÄR PERFEKT.. men när man sen pratar en och en med dem, då gnälls och gnisslas det minsann. För de verkar jag tydligen vara en riktig terrorist men det överlever jag med.
På det här plakatet står det ”gå ut och krama gamla tanter”. Absolut!! Det kanske hjälper..
Nu börjar jag förstå varför jag har fått en sån djäkla bullmage. Jag skyllde på corona och på hemmets mat – och hemmets mat är säkert en spik i min kista – men nu har jag kommit på det: en medicin som jag tar förorsakar viktökning och nu gäller det att välja mellan pest och kolera.. antingen blir symptomen värre och bullmagen kanske rasar ihop lite eller jag fortsätter att se ut som havande mormor – alltså med 80 års ålder är det en prestation och ett fall för Expressen och Aftonbladet – och har mindre besvär. Hade besök av min bonusdotter igår som verkligen väntar barn i 7:e månaden och tyckte att skillnaden på våra magar inte alls var så stor.. suck.. När jag hade lyckats bli av med 16 kg – varifrån lyckades jag få sån karaktär att jag klarade det??? – innan coronan kom var JAG lycklig, äntligen smalare och passade i storlek 38, a dream. En del tyckte jag såg för eländig ut men det förklarade jag med rena rama avundsjukan och nu, nu fyller jag upp varenda lilla rynka i ansiktet och kompisarna är nöjda – men inte jag… suck..
När man bor på ett ålderdomshem måste man ha en rådgivande kommitté (säger mitt lexikon att det heter) som ska ”tillvarata de boendes interessen”. Men det tycks inte ha funkat så bra för den gamla kommittén har tydligen lämnat in och försvunnit. De råkade i luven på varandra och med ”regeringen” (fastän jag ändå inte var med då). Alltså måste vi välja en ny. Jag fattar det inte men av någon oklar anledning är jag en kandidat för detta. What happend? Vi måste vara minst 8 personer och med nästan 500 boende är det lite pinsamt att vi knappt får ihop 8 pers. Inte vet jag om alla andra bara är lyckliga och nöjda och jag en gammal gnattant men jag har en lista på saker som jag kommer att försöka få igenom.
Någon vansinnig person har tydligen trott att jag kan räkna till 10 (=intelligenstest..) och pang stod jag på listan med kandidaterna. Nä, jag ska inte fega ur, jag skulle verkligen vilja driva igenom en del saker men de kloka klappar mig snällt på huvudet och säger ”Ja du, vänta bara så får du se..” Alla våra boenden styrs med konservativ järnhand (nä, jag ska inte fråga om jag kan få klippa av alla fransarna på fåtöljerna i foajén – vem vill ha fransfåtöljer 2024??- fast de kliar i fingrarna på mig) och tror inte jag blir poppis om jag kommer med idéer. Pensionärer ska hålla käft, betala vad det kostar och vara tacksamma..
Jag har i alla fall varnat alla: det finns nog ingen människa på jorden som är så odiplomatiskt, otaktiskt och osaklig som jag. Jag kan bli skitsur och mycket otrevlig. Oj, oj, vad har jag gett mig in på men vem vet, jag kanske inte blir vald och lugnet och friden kan lägra sig över ålderdomshemmet igen.
Ja vi alla kan ”Stängt mellan hägg och syrén” och häromdagen hastade jag – ok, rullade jag med rollatorn, kan man bara med mycket god vilja kalla hasta.. – till tunnelbanan och plötsligt känner jag en doft, en ljuv sommardoft, tvärstannar och tittar upp och står under en blommande hägg och på sekunden rullar tusen sommarminnen upp i min 80-åriga hjärna – eller det som finns kvar av den – och jag står länge kvar där i häggdoften. Tänk att man får uppleva en sommar till – vilken lycka!
Här på ålderdomshemmet lär man sig att se pragmatiskt på livet, folk kommer och folk går. Den rara gamla damen vid grannbordet var länge på sjukhus och nu står det inskrivet i den lilla boken som ligger lite osyndlig framme i receptionen att hon dött. Kanske inte förunderligt när man nästan är 100 och inte så där krutkry precis, men ändå.. hon satt ju alltid där i alla fall.. okey, nu står stolen tom ett tag och sen kommer nästa kandidat som väntar på att katapulteras uppåt eller nedåt..
Vi har ett informationsblad som kommer ut en gång i månaden. Där står bland annat namnen på de som flyttat in här men de som flyttat upp- eller nedåt får inte stå där – enligt chefen. Han tror kanske att vi förfaller i allmän depression men jag skulle kunna slå vad om att alla här vet vad som väntar – bara inte chefen tydligen..
Halllå nu funkade det ju för dig att svara!! O ha det så trevligt på era äventyr!!!!