Ute skiner solen som en galning och vi letar alla efter skuggiga platser. Utanför ingången till hemmet står två parkbänkar där vi brukar sitta och filosofera och tänka på livet lite innan lunchen serveras – i dess närhet. Ena bänken står i totalt solsken – PANG – omöjligt att sitta där.! På den andra bänken som till hälften står i skuggan sitter en tant på den skuggiga delen och jag frågar vänligt om det vore möjligt att hon kunde resa sig en sekund så jag kunde skjuta hela bänken in i skuggan. Hon tittar surt, surare, surast på mig och så kommer ett ilsket ”Nej!”. Ack vilket trist liv man måste ha när man är så sur och ogin men det finns flera av den sorten här.. sur, surare, surast.. och då känner jag mig så otroligt glad och lycklig över att jag – inte än – har blivit en sån surpuppa.. men vänta bara…
Den här veckan är jag hemlös. Har bestämt mig för att slänga ut den gräsliga heltäckande mattan som är något mellan vitt och champagne och som verkligen inte ser riktigt fräsch ut – men vem ser fräsch ut här på ålderdomshemmet..hoho.. Vem kommer på den idén att lägga sådan heltäckande matta på ett ålderdomshem där vi tanter (farbröder är sällsynt vara här, antingen dör de innan eller så vägrar de flytta in på ett ålderdomshem för de blir ju aldrig gamla.. ) med darrande hand balanserar vårt rödvinsglas eller vår kaffekopp till älsklingsfåtöljen. Hantverkarna kom i morse efter det att jag för säkerhets skull ringt och kollat att de verkligen kommer så kom de. Mina möbler släpades ut i korridoren och ”portvakten” kommer att få tuppjuck när han ser det. I Tyskland kan man inte göra si eller så för att det antingen är livsfarligt för a) dataskydd eller för att det kan b) störa brandkåren.
När ens möbler flyttas ut i ”dagsljuset” märker man att de har varit med om en hel del. Lite skavanker och lite skabbigt här och där men i relation till de andra tanternas möbler, som är mastodontskåp, som skulle passa till en 10-rums-våning på Karlaplan, som behöver en särskild golvförstärkning så att de inte rasar igenom golvet, är mina möbler lätta som en plätt. Men så har jag inte heller en uppsättning av olika kristallglas för minst 24 personer.. ack ja, i vilken skilsmässa blev jag av med dem tro..
Nu hoppas jag att jag valt rätt golv, rätt färg för en gång till gör jag inte om det. Fick skriva på att mina arvingar ser till att det kommer in en ny heltäckande champagnematta när de burit ut mig med fötterna först. Och som vi säger här i Tyskland så har ju sista skjortan inga fickor. Trösterikt i mitt kaos..
Hade man för 40-50 år sedan sagt att jag skulle ha suttit och lite smålängtat efter ett besök på Mors dag (och dessutom här på ålderdomshemmet, hur tramsigt blir det, va..) skulle jag ha skrikit ”ALDRIG I LIVET” och förklarat att det bara är kapitalistiskt konsumtionsterror för vi var präglade av tiden i Berlin på 1960-talet. Och här satt jag nu och fick ett underbart besök och vi fick en härlig eftermiddag på balkongen med kaloristinna bakelser – men okey, sparrisen till lunchen hade väl inte såå många kalorier..- med barn, barnbarn och blivande mamman bonusdotter. Tack mina barn för att ni kanske är så kloka så ni förlåter vissa fel jag kanske gjort under livet – men ni har trots mina fel blivit fantastiska människor och älskar er över allt på jorden!
Nu har jag blivit riktigt, riktigt stenrik!!!!! Får nu 1 % mera pension för min tid inom statlig tjänst, 1 %!!!!!!! alla andra fackföreningar har förhandlat fram minst 15 %, lägre arbetstid och inflationshjälp, och vi i statlig tjänst? Dels är man alltid mycket sämre betald inom statlig tjänst – får väl skylla oss själva för att vi jobbade där – och sen finns det en skillnad mellan folk och fä i statlig tjänst, vi, fotfolket får 1 % men de som är Beamte (ämbetsmän/kvinnor) får liksom alla andra minst 15 % högre lön, hjälp med den galopperande inflationen och lägre arbetstid.. ack ja, vad ska jag bara göra för såååååååååååå mycket pengar??
Ack, ack ack, ja skratta du syster men nog är det lite oroväckande, va....