eller lite i alla fall. Var en knapp vecka med dotter på vårt älsklingshotel

och jag säger bara – GE MIG ETT LIV I LYX!! eller som någon klok människa sa, att det är roligare att gråta i en Bentley än på en buss.. så sant, så sant.

Men i vilket fall som helst, tillbaka in the real life och satt och förberedde mig för ett besök av allra käraste vänner och tänkte försöka mig på äventyret att göra en quiche. Vad då äventyr? Ja i detta mini-mini-kök blir det ett äventyr men skam den som ger sig men satt och plockade ihop vad jag behöver köpa och kom fram till den logistiskt svåraste punkten när man bor i den här stadsdelen – FÄRSK DILL.. Den där djupfrysta kan du glömma bort och hur jag än letar på de fina affärerna, det finns bara dill paketerad i plast som (dvs. dillen och inte platen..) ser lite vissen ut. Där jag bodde förr, där fanns det i varje kvarter en turkiskt affär och där kunde man gå in och stå i ett hav av dill, persilja, koriander och vad vet jag, färskt, doftande, i massor och i såna (och vissa andra..) situationer saknar jag så mina gamla kvarter, men so what, är nu en stor flicka och ska fixa det här också….