Välj en sida

Lycka..

5. jan 2025 | 1 kommentar

Det är lycka att få vara med – igen – men det var ju såå länge sen de egna barnen var i den åldern och inte hade jag då tid med att iaktta dem så, (då gällde att få life-balance med barn/arbete/äkta man att funka) – och följa barnbarnen på deras resa till det vuxna livet. Det är inte puzzel och mandala och baka kakor som gäller nu utan nu gäller det att hänga med på deras berättelser om sina ”uteliv”, det vill säga, det som de berättar om, antar att en stor del inte ges vidare. Plöstligt dyker de upp unga gossar/flickor i deras telefoner, den eller den, det varierar. ”Vad tycker du om X?” och jag förstår att X är favvo just nu och visst han/hon ser så fin ut. Men y ser också så fin ut.. och z också.. Och nu är de ute och flyger och far ensamma i stora farliga världen, de var ju så små för bara ett tag sedan. .. Klarar de allt?? Är alla snälla mot dem? Och lycka är när du sitter på cafeet och ett trött huvud lutar sig mot din axel och en smal liten hand letar efter min och jag tänker på att det hade kanske blivit folk av mig med om jag hade haft mor/farföräldrar som intresserat sig bara lite, lite, lite för sina barnbarn men nu blidde det som det blidde och jag njuter så av mina barnbarn. Tack mina underbara döttrar för det och ni har gjort ett så snyggt jobb! Älskar er!

Bild: Sophie Herken

nästa bidrag

senaste kommentarer

  1. Inte vet jag om det heter aptera. Drog vara till med det. Det ser väldigt akademiskt ut.

  2. Nä klart att vi alltid vill att vi alla ska finnas till men är realist och inser att det inte…

  3. Nä de flesta läkare och jurister vill nog inte vara med på det men över DGHS får man hjälp när/om…

  4. Kära Cecilia, tack för Info, det bästa jag läst och hört på länge. Tanten fyller ju snart 90 och då…

Prenumerera på mitt nyhetsbrev

Hej
Trevligt att träffas!

Registrera dig för att få innehåll i inkorgen, när jag skrivit något nytt.

Vi spammar inte! Läs vår integritetspolicy för mer info.

1 kommentar

  1. Ja, Cecilia. Barnbarn är något helt underbart. Mina är fortfarande så små att vi är kvar på baka kakor-stadiet och liknande. Och det är helt ok.
    Det är så spännande att få uppleva hur de utvecklas och blir egna små personligheter.
    Och vet du vad – även utan engagerade mor/farföräldrar tycker jag att du blivit mer än ”folk” – nämligen en alldeles särdeles fin kvinna.
    Stor kram Ankin

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *