Hade man för 40-50 år sedan sagt att jag skulle ha suttit och lite smålängtat efter ett besök på Mors dag (och dessutom här på ålderdomshemmet, hur tramsigt blir det, va..) skulle jag ha skrikit ”ALDRIG I LIVET” och förklarat att det bara är kapitalistiskt konsumtionsterror för vi var präglade av tiden i Berlin på 1960-talet. Och här satt jag nu och fick ett underbart besök och vi fick en härlig eftermiddag på balkongen med kaloristinna bakelser – men okey, sparrisen till lunchen hade väl inte såå många kalorier..- med barn, barnbarn och blivande mamman bonusdotter. Tack mina barn för att ni kanske är så kloka så ni förlåter vissa fel jag kanske gjort under livet – men ni har trots mina fel blivit fantastiska människor och älskar er över allt på jorden!
Nu har jag blivit riktigt, riktigt stenrik!!!!! Får nu 1 % mera pension för min tid inom statlig tjänst, 1 %!!!!!!! alla andra fackföreningar har förhandlat fram minst 15 %, lägre arbetstid och inflationshjälp, och vi i statlig tjänst? Dels är man alltid mycket sämre betald inom statlig tjänst – får väl skylla oss själva för att vi jobbade där – och sen finns det en skillnad mellan folk och fä i statlig tjänst, vi, fotfolket får 1 % men de som är Beamte (ämbetsmän/kvinnor) får liksom alla andra minst 15 % högre lön, hjälp med den galopperande inflationen och lägre arbetstid.. ack ja, vad ska jag bara göra för såååååååååååå mycket pengar??
Japp – nu börjar det – i morgon har vi vårt första sammanträde som det utskott som tar hand om ”gästernas” intressen. Jisses är jag glad att jag slapp undan jobbet som ordförande eller vice ordförande utan bara kan ”simma med”. Vi får mer än tillräckligt med informationer från ”de före detta”, ja vi bombaderas snarare med dem.. Men jag har huvudet fullt med egna ideer och saker jag skulle tycka vore topp men antagligen a) är det bara jag som tycker det är topp b) ledningen vägrar c) det finns säkert någon bestämmelse som säger NJET (här i Tyskland finns det alltid en försäkrings/dataskyddsbestämmelse som säger Njet..) men okej, vi ska försöka i alla fall. Är det ett ålderdomshem så är det och där sitter man inte tillsammans och – oh fasa – kanske pratar/skrattar på kvällen med ett glas vin/öl – nej, efter kvällsmaten går man tillbaka till sin lilla fågelholk och tittar på dumlådan tills man slumrar till i fåtöljen och därför behövs ingen plats för en träffpunkt. Men huka er gubbar, jag laddar om..
I övermorgon rullas den röda mattan ut och sen kommer de allra högsta cheferna från Hamburg – bara män naturligtvis, i tyska konservativa kretsar stannar kvinnorna hemma vid spisen eller på golfplatsen – och ska gå igenom redovisningen för de kostnader som uppstår under året och jag känner bara skräck när jag ser på alla bladen med spalterna med nuffror och en ska nu kunna säga något klokt eller lista ut var det inte är korrekt. Tack för jag slapp undan men ska bemöda mig …
Jaha, vet inte om ni minns att jag pratade om det där utskottet som tillvaratar allas intressen här.. jag anade väl att jag inte kunde ducka mig för mitt moraliska inre (trodde ni inte ja hade va..) så att vi m å s t e ha ett sådant och intresserade aspiranter var ju tunnsådda… Alltså allt har gått som en trott och tror att vi i detta gremium ska kunna – kanske – ändra på någon lite pyttesak i det här konservativa huset. Ordförande är min favorit, hon var manger i industrin förut, är mycket klok, lugn, logisk och har en självklar pondus. Vi fick behålla en av de gamla bråkstakarna i den gamla gruppen men han sitter i vänteposition och får bara vara med när någon av oss inte kan. Måste vara mycket svårt för en man som är van att vara den som mycket högljutt bestämmer och donar att sitta på reservbänken. Tji fick han..
Än så länge har vi bara haft första mötet och delat upp uppgifterna och jag lyckades slinka undan utan att behöva ha det hemska jobbet att sköta och skriva protokollen. Var redan under min tid som sekreterare en mardröm, fick protokollera vetenskapliga diskussioner och eftersom jag inte fattade ett skvatt av vad som verkligen var viktigt skrev jag så pennan glödde och protokollen blev längre och längre. Sen dess har jag lite problem med sånt..
Men okej, jag är positivt inställd, det vill säga jag försöker intala mig det, och att vi ska lyckas ändra en del saker men ibland landar jag hårt på marken och inser att mot den stenkonservativa ägarfamiljen och deras underdåniga slav, vår direktör, kommer vi inte att lyckas, men skam den som ger sig… nu går jag ut på balkongen och njuter av sommaren som nu verkligen har landat här – VÄLKOMMEN SOMMAR!!
Min allra vackraste lilla blomma, löjtnanshjärta. Här kallas den ”det gråtande hjärtat” – är nästan ännu vackrare för varför är löjtnanen så ledsen? Olycklig kärlek? Nu gråter min hjärtan på balkonen – kort och intensivt..
Det ligger en trög, loj och lite tungflytande stillhet över ålderdomshemmet. På eftermiddagen kommer familjemedlemmarna och absolverar sina frivilliga (eller plikt-) besök hos gamlingarna, som – det ska ni veta ungdomar – blir jättelyckliga över besök. Då sveper en yngre stämning in över hemmet, skratt, kramar, leenden. Jag kämpar med mitt dåliga samvete – borde hurta runt några kvarter men har INGEN lust, fast temperaturen är perfekt. Men jag hann i alla fall ladda om mina vecko-medicinburkar och kom på att jag nog borde prata med min husläkare, för eftersom jag har flera byggplatser och olika specialistläkare, så tror alla att det bara är hen som ordinerar något och det kan bli lite knasigt med blandningen men så är det, inte kollar man upp vad kollegan skriver ut, nä.. Alltså upp till husläkaren!
För övrigt verkar det som om tanterna här på ålderdomshemmet har bestämt sig för att sätta mig på plats. En gång i månaden har vi ”köksprat” där de nya kökscheferna är med och man kan diskutera med dem. De är faktiskt riktigt ok och bemödar sig verkligen och jag var inte det minsta ilsken. Det finns hopp om bättring men jag är tydligen som en molotovcocktail som man slänger in i tantsamlingen. Det spelar ingen roll vad jag säger, genast är alla tanterna överens om att, nä, sååå är det verkligen inte, ALLT ÄR PERFEKT.. men när man sen pratar en och en med dem, då gnälls och gnisslas det minsann. För de verkar jag tydligen vara en riktig terrorist men det överlever jag med.
På det här plakatet står det ”gå ut och krama gamla tanter”. Absolut!! Det kanske hjälper..
Jag fick aldrig vara med i luciatåget, för lång och för bråkig..