Åkey, nu är det slut på matgnället – i alla fall ett tag.. Av en mycket kär och mycket bestämd väninnan, som faktiskt är mig mycket kär fast hon är väldigt sträng mot mig, hör du det Solweig, fick jag alternativet att antingen laga min mat själv – nä inte nu igen efter alla års matlagning .. – eller sluta gnälla om maten och härmed lovar jag -lite med fingrarna i kors – att jag ska sluta.. Idag kom dessutom den nye kökschefen och undrade om vi var nöjda och idag var jag verkligen nöjd, så vem vet, det kanske grönskar bakom bergen.

Annars är det lugna gatan här, vi rullar våra rollatorer fram och tillbaka, hälsar artigt på varandra och idag är jag inbjuden till att spela kort, en italiensk variant av canasta, och jag som aldrig spelat kort i hela mitt liv – förutom svarte Petter och Uno – lyckas tydligen att inte klumpa mig för mycket, för jag får vara med igen och det är faktiskt riktigt roligt, fast ibland gör jag fel som får damerna att rynka på de fina näsorna. Men för att tala om framgång – jag går och spelar biljard en gång i veckan (tja, sånt är pensionärslivet..) och det är också roligt och två dagar i rad har jag, lilla jag, vunnit över läraren… gissa om en annan seglar upp till lägenheten sen med näsan minst en cm högre.

Värmen försöker ett sista försök att pumpa ur sista kraften ur oss men enligt de kloka på TV så ska det bli kallare nu. För min del fine.. Fast bävar att ta fram vintersakerna för jag har gått upp ordentligt i vikt sen jag flyttade in här – kan man processa för skadestånd kanske? – och har en mycket obehaglig känsla av att min syster i Stockholm kommer att få ärva en hel del, hör du det söstra min?! Obehaglig för att jag måste köpa så mycket nytt och vet ännu inte hur ekonomin går ihop.. Har jag tur som en bofink regnar det snart manna ner över mig..