Som jag berättade drattade jag i backen förra veckan för att det var glashalt på våra vägar i trädgården (och när jag gnisslade om det vid receptionen fick jag DEN STRÄNGA BLICKEN och en sträng röst som läxade upp mig och som sa att det veeeeerkligen inte gick att sanda och salta dem för trädgårdsmästarna hade ju nog att göra och DESSUTOM STOD DET JU PÅ SKYLTEN ATT DE INTE VAR SANDADE (och vaffö måste tanten då gå ut där??) och stränga blicken tittade irriterat på gnälltanten. Alltså det sandas inte och nu har det snöat och då är det ju inte så halt och jag vågade mig ut igår och som nordbor gladde mig över lite snö men mindes också mina 12 timmar på akuten (inte särskilt uppbyggande..) men nu är det skitkallt och allt har frusit till is (=glashalt) så tanten stannar snällt inne och går istället ner på löpbandet och funderar på hur det gick till när hon blev tant och inte vågar gå ut när solen skiner i snön (och i isen, tyvärrr..). Att det kan gå så å satans fort ….