Jag hade packat min lilla resväska – i det här landet måste man ha med allt, handdukar, tvål och hela köret – och hade alla papper som behövs. Att jag missade sjukhus och åkte till fel Charité här var ju en annan visa = dyr taxiresa för att vara punktlig på rätta sjukan. Och varför sjukan? De kloka doktorerna ville ta reda på varför jag går och trillar med jämna mellanrum och hade flera spännande diagnoser – som jag naturligtvis redan hade googlat på och fasat för – i reserv.

Okey, satt sen 5 timmar i korridoren på avdelningen och väntade på att mitt rum – dvs. min säng för enkelrum hade blitt för dyrt – som tydligen inte var klart. Men hade en spännande deckare med mig så det gick vägen. Kom in tisdag morgon. Jag frågade tisdag, onsdag, torsdag och fredag när undersökningarna skulle ske. Det var tydligen oöverskridligt svårt för dem att kombinera två grejer så jag satt där och läste och läste. Flyttade mig sen permanent ut i korridoren och stoppade läkarna – som såg ut som konfirmander – som hetsade förbi och frågade dem: ”N Ä R ?????”.. mummel, mummel som svar. Jag sa att jag åker hem på fredag om det inte hänt något för det vet ju varje idiot att lördag-söndag händer inte ett skvatt – om man inte drabbas av stroke eller annat spännande.

Konfirmandläkarna hatade mig och försökte ta sig fram i andra korridorer för att slippa kärringen som tjatade och gnatade. Ett under skedde: En av de två undersökningarna skedde fredag förmiddag och tog kanske 10 minuter och om jag hade knipit käft hade den tagit kanske bara 5 minuter. I vilket fall som helst – är på rutan noll igen..

Fredag lunch packade jag väskan och åkte hem. Avstod från att vänta på ett läkarutlåtande och tänkte bara: Nä, inte med mig, va.. Så nu är vi inte mycket klokare än förra veckan och det finns säkert flera spännande diagnoser de kan plocka upp ur sina fickor..