Nu låter jag nog lite dramatisk och jag är inte oroad eller deppad på något sätt men idag ploppade den tanken upp när jag såg rollatorkaravanen till matsalen. Okey, jag vet, det enda som är säkert här i livet att vi alla ska dö någon gång – ingen slipper undan, även om det inte finns rättvisa med rik och fattig och sjuk och frisk, här slipper ingen undan. Men om man bor kvar hemma i sin vanliga lägenhet känns det hela säkert lite mera främmande ”det är inte min grej, det angår inte mig” men tji fick vi, det är allas vår grej och när man redan bor på ett äldreboende känns det närmare, intensivare och mera realistiskt..
När jag ser grupperna av intresserade bo-aspiranter här visas runt, tänker jag ibland, jaha, you are the next one.. Och när jag ser flyttbilen diskret parkera på baksidan och möbler bärs ut – inte in – ja då vet jag att det var dags för någon att vandra vidare..
Här i Tyskland säger man att mat är istället för sex när man blir gammal. DÅ VILL JAG BARA MEDDELA ATT VI LEVER HELT SEXLÖSA HÄR PÅ HEMMET!! Sorgligt, sorgligt.. Vad hände?
Igår skulle jag som ”icke köttätare” få rödbetsbiffar. Ja en får skylla sig själv när man krånglar till saker och ting.. Rödbetsbiffar jag ofta gjort förr och har varit riktigt gott. Typiskt att jag just igår inte kunde fota för jag glömde telefonen. Vad serveras?? Hoho!! 3 små svartsvartbrända tunna eländiga biffar, totalt vidbrända.
Servitrisen tillkallades genast och hon sade att hon hade sagt det till kocken också och han hade sagt ”att det ska vara så”. Tja om han säger så så är det väl så.. Försöker de avliva oss i förtid, vidbränd mat = cancerframkallande?? Gick en instans högre och tillkallade chefen för matsalen som kom och beklagade och sa att ”nej, så får det inte vara” och man försökte ”trolla fram” något gott till mig i köket. Lät försiktigt lovande.Okey, väntade mig inte en hummerdinner, men något gott..
In kommer en stor tallrik med ena hälften äggröra – pang på tallriken – andra hälfte sönderkokt potatis – pang på tallriken – och inte ens en liten persiljekvist. Jag stirrade på den och tillkallade högre instansen = matsalschefen igen ch sa att om det här är den nivå som det här huset håller, då vill jag ha prisreducering på hyran. Tallriken var sorgligt vämjelig. Hon försökte erbjuda mig en cappucino som gottgörelse men jag sa att jag har nog och att det får vara andra gottgörelser än en eländig cappucino och gick. Ska aldrig mera glömma ta med telefon/kamera, sånt måste man dokumenteras..
Trodde förr att pangislivet var stillsamt och trist, att man satt där och klapprade med löständerna och inte hörde vad familjen sa men tror att jag har missat något för jag tycker jag springer runt som en skållad råtta och ibland skulle jag vilja pusta ut lite men det är kanske bättre att ränna runt än att sitta stilla. Nu ruvar höststarten utanför fönstren och på min balkong har jag en lykta med ett ljus i – älskar det..
Jag måste nu berätta om SENSATIONEN – idag var maten riktigt god. Det var fisk och den var perfekt!! Först kom den in simmande i sås men bad kyparen ta in en annan tallrik med en inte simmande fisk (för tror inte att fisken skulle ha gillat såsen..) och det gjorde han snällt. VAD HAR HÄNT I KÖKET?? Kan det möjligen vara så att våra stilla och välordnade protester börjar löna sig? Ok, efterrätten var som vanligt burkfrukt men bara det att fisken var perfekt var sensationellt.
Sen har jag lyckats trycka på alla knapparna på TV:n så inget funkar längre och sitter och bligar på paddan men även den stönar och stånkar och slutar funka mellan varven. I morgon ska svärsonen rädda mig ur detta elände och lovar, jag lovar, att inte trycka på alla knapparna på TV:n igen. Fast det är lika bra att slippa se alla nyheterna, det är så mycket fruktansvärt elände i världen och ibland blir jag rädd när jag tänker på barnen och barnbarnen – hur ska det bli för dem… mitt timglas har snart redan runnit igenom men de??
Vi äter i två omgångar för vi är runt 400 personer som bor här och därför måste vi dela upp oss. Det är inte plikt att äta lunch men önskvärt – om man inte anmäler att man inte kommer och bara inte kommer skickar de upp någon för att kolla om du ligger där på golvet och den tanken tycker jag känns bra. Åtminstone en gång om dan kollas om du fortfarande lever. Hurra!
Jag äter i andra omgången och det innebär att jag går t i l l matsalen samtidigt som de som äter tidigare rullar tillbaka i motsatt riktning upp till sina lägenheter och det innebär en otrolig mängd med rullatorer och utan rullatorer och eftersom vi är artiga och belevade här så hälsar man på alla – med ett leende – och det innebär väldigt många gånger ”God dag” men jag gillar det, vi stryker inte bara förbi varandra utan vi ser varandra. Det finns naturligtvis också enstaka som bara sveper – långsamt.. åldern tar ut sin rätt – förbi en utan ett ord och utan ett leende eller en nick. Men de har jag koll på och jag hälsar ännu gladare för att tvinga dem till en reaktion. Jag tror jag har ett visst behov av att uppfostra en del människor…. ack, skulle skita i det…
Vi hade nationaldag häromdagen och matsalen dukades festligt. Maten skulle också bli festlig – för en tysk är det mycket festligt med en stor skiva stek, massa sås, rödkål och potäter. Jag väntade spänt på vad jag skulle kunna få och min tallrik kom: rödkål, två potatisar och bechamelsås.. jag trodde inte det var sant – rödkål och bechamelsås och varför får jag inte ha det festligt på nationaldagen?? Okey, det är ju inte riktigt min nationaldag men efter ungefäür 60 år i det här landet kände jag mig lite berättigad och inte bara med att få en festlig servett..Överste tuppen gjorde sin runda och frågade om det smakade, tanterna susade, såg att han försökt undgå vårt bord – vi har haft våra duster – men jag kallade på honom och frågade vad fanken det här var och han svamlade något om några produkter som inte hade levererats, som försvunnit, vad vet jag. Jag hade jättelust på krig!! Men en sån där människa låter sig inte provoceras.
Igår hade vi församling för alla som bor här och det diskuterades olika problem. Jag kunde inte knipa käft utan berättade om min fantastiska mat på nationaldagen och tror att de flesta bara tyckte jag var allmänt besvärlig. Att jag sen bad om att det skulle serveras kalorifattigare mat som en extra meny för de som vill, var inte heller något som de flesta klappade i händerna för. Hade jag sagt att jag vill ha minst 2 skivor kött varje dag hade jag fått dånande applåder.. Men nu ska vi i alla fall bilda en arbetsgrupp som ska ta sig an maten här och gissa vem som tränger sig in där? Enda nackdelen är att vi måste diskutera med överste tuppen och undrar hur länge det går bra. Jag berättar när jag vet mera. Idag skrev jag i alla fall på vår matlista som vi skriver på en gång i veckan att jag ville ha mat UTAN SÅS!! (såsen är pulversås som rörs ut, smakar det gott??)
Nä av ren förskräckelse glömde jag ta ett kort på maten och är inte verkligen säker på att ni vill se det.. det såg rätt så grymt ut…
Men blir trilsk och sur och oregerlig när man (jag) möts av såna skitargument..