Det är knappt så att man vågar tro det – skulle äntligen ett pyttelitet, pyttelitet förslag ha fallit i bördig jord för styrelsen? Vi har tjatat om att huset efter kvällsmaten är som ett krematorium, dött och tyst. Ja, jag vet, vi är fruktansvärt gamla och trötta men en liten timme lite socialt liv? Skulle inte vara illa för en hel del människor men de vågar antagligen inte komma. Alltså de trevliga medarbetarna i reception serverar oss olika dricka och vi kan sitta i foayen och jag har idag försökt aktivera några till att komma och har hitintills sett mycket förvånade och tvivlande ansikten men om vi inte börjar häcka oss där nu så dras det snart in med kanske en lite syrlig och skadeglad kommentar ”Vad var det vi sa…” så håll tummarna att jag inte måste sitta där ensam och allena och käka räkost..