Julen är snart över och det är rätt så skönt egentligen, vi går mot ljusare tidare, fast när jag ser ut i den gråa soppan här i Berlin undrar jag om det bara är en önskedröm. Huset är fortfrarande julaktigt och det känns skönt ändå. Jag var på väg in till stan (Berlin Mitte) och står och väntar på bussen när en annan boende kommer fram och frågar om hon får berätta en vits. Den andra damen som också stod där avlägsnar sig lite förnärmat – var säkert inte fint nog – men en annan är ju inte så petig med sånt och jag säger glatt ja. Och damen säger: ”Vad är det för skillnade på en naken man och en elefant” och jag anar att det blir en inte riktigt rumsren vits. Sen flinar hon lite finurligt och säger: ”Erlefanten frågar sig hur mannen i hela fridens namn ska få upp maten i munnen” och jag brister ut i ett hjärtligt gapskratt. På tyska säger man ungefär: ju äldre, desto värre och jag satt och flinade för mig själv ett bra tag på bussen.. Bild Sophie Herken
Förr sysslade tomtemor med trevliga saker på julafton men livet föändras – idag sorterar tomtemor in sina piller i de små lådorna och slipper ett tag tänka efter om jag tagit pillret eller inte. GOD JUL ALLA!
Vi hade julfest igår, det vill säga, lite reducerad för vi har lite elaka små bakterier som gör att en del ligger platta – om de inte sitter på eller hänger över toa. Men nu var det i alla fall fest, personalen hade dukat så fint, maten var så god, stämningen hög (tack vare vinet som serverades yppigt – kanske i hopp om att ta kål på bakterierna.. )och jag tänkte lite elakt, att ser man på, kocken k a n laga god mat om han bara vill. Ofta vill han tyvärr inte.. All personal -från trädgårdsmästaren till syrrorna på vårdavdelningen – var insatt och vi betjänades flitigt och så vänligt. Allt bra tills jag började tänka på att, tja, här sitter jag nu, inte som besökare som sen går ut från åldershemmet och tänker, Gud vad skönt att jag slipper det. Ålderdomshem är ändå ålderdomshem och inte så där särskilt roliga och luktar ofta gamla människor. Så är det inte hos oss – man håller stilen, still going strong. Och nu satt jag alltså där bland alla gamlingarna och tänkte, tänk nu har jag blivit såå gammal och bor här och ändå kändes det helt okej. Och kom fram till att det här är mitt sista hem och att det är helt okej, så det så!
Tack kära du här härliga lagoma sensommardagar!