Hade du frågat mig för 2 år sen om man skulle kunna känna ”hemkänsla” till ålderdomshemmet hade jag energiskt skakat på huvudet men nu har jag tydligen infiltrerats. Hade en uppgift att jaga bort ovälkomna gäster hos ett barnbarn som bodde ensamt ett tag, dvs. 2 veckor. Huset har försetts med byggställningar och halvt och helt berusade gossar – ja mestadels är det de som gör det, gender hit och gender dit.. – gillar att klättra upp på byggställningarna och skrämma livet ur de, som tror att de inte är iakttagna och plötsligt ser främmande mansfolk på balkonger och terrass. För såna uppgifter lämpar sig en gammal ilsken mormor. Dessa personer hade dessutom sprejat graffiti över hela väggen vid deras balkon och om det åtminstone vore konst, men i en gammal pensionärs ögon är det det klart inte. Allt var förtjusande, vi kom bra överens, frånsett våra politiska diskussioner och har glömt bort hur energiska tonåringar är i sin argumentation. Enda problemet var att de bor på 5:e våningen i ett gammalt hus utan hiss och en gammal mormor hinner sucka och pusta ordentligt innan hon kommer upp och ber om syrgastuber. Ena dagen gick jag ner för att uträtta ett ärende, står nere på gatan och märker DET FATTAS NÅGOT!! Telefonen!! Och inte kan jag vara utan telefon hela dagen alltså upp för 5 trappor igen. Nu är det förtjusande barnet, förlåt tonåringen, förenat med sina föräldrar igen och mormor har återvänt till sitt ålderdomshem och upptäckt att hemmet inte är så illa och att det är rätt så skönt att sova i den egna sängen och att kunna öppna fönster som hon vill. Vi hade klart olika interessen på det området.
Heja mormor !
Jag kan se framför mig, när du sliter upp fönstret och vrålar otidigheter så ligisterna lomar iväg med svansen mellan benen !
Och jag kan än en gång konstatera hur skönt det är att inte vara mobilist !
Knata och stånka mig upp för fem trappor med värkande knän , för att hämta en mobil – aldrig i livet !
Men kära du, vad skulle hända om de ringer och säger att jag vunnit på lotteriet och jag inte svarar??!! Har alltid varit lite väl nyfiken tror jag och nu kan jag vila ut från de satans trappstegen.. att min dotter fixar det.. så purung är hon ju inte heller längre.. Saknar er!! kram Cecilia
Ja du, det är ett problem som jag anser detta eviga mobilande har skapat. Tidigare skulle de ha ringt på stamtelefonen till dess de fått svar alt. åkt hem till dig (om det är storvinst).
Kan ju inte låta bli att fundera över hur tusan mänskligheten klarade sig så bra tidigare och hade dessutom tid att se människor och natur, för att inte säga bilar som kommer för fort för en mobilläsande virrpära.
Vi saknar dig också och du vet att du alltid är välkommen till oss !
Kramisar, din ärkekonservativa kompis i St.Georgen !
Ja du, det blidde ingen vinst den här gången heller, men man vet ju inte…får väl hålla mig till skraplotterna i Sverige där jag åtminstone får ut insatsen mellan varven. Ja jag skulle gärna komma till er men du vet, reseriet blir jobbigare med stigande ålder. Ska nutill Düsseldorf på dopav en förtjusande ung man, 2år, och skulle helst bli beamed dit..kram