Häromdagen bär jag in sakerna efter ett trevligt besök från balkongbordet och håller min glaskaraff i naturligtvis högra handen och faller som en murken fura rakt fram – med karaffen i handen. Bong – dunkar jag ansiktet i sängkanten och karaffen går sönder i tusen bitar och tyckte det var trevligt att försöka skära av min högra tumme. När man tar blodförtunnande medel är det en rätt så skitig angelägenhet.. blod, blod, blod. Jag åker ner till vårdavdelningen där det finns sakkunnig personal och undrar om de kan kika på tummen och säga om jag ska låta sy fast den eller om det är okej så. Ett enhälligt men oj, usch, hjälp, nej, du måste genast in till sjukan och så ringde de på ambulansen fast jag satt och pep om att men nä, inte ska vi störa dem, vi läser varje dag om att de är såå överbelastade, men det var för döva öron ..och så kommer en gammal tant med trasig tumme, va!

Efter 8 timmars väntan på en liten hård och ogästvänlig stol, satt och önskade mig en bår som jag kunde sussa lite på men jag kunde sedan åka hem igen med fastsydd tumme. Taxin kom men såg inte mig och mina 177 cm och allt för många kilon och efter mycket vinkande fattade den äldre chaffisen (finns det ingen åldersgräns??) att det var den lilla tanten, som ringt på honom. Han var som sagt lite/rätt mycket till åldern kommen och tänkte glömma min väska men mina hökögon såg det i rätt tid. När jag sätter mig i baksätet hänger där en stor reklamskylt för en advokat som är specialiserad på trafikolyckor och det kändes ju inte s å där riktigt förtroendeingivande.Chaffisen letar efter sina glasögon i alla facken som öppnas och stängs och till slut har han hittat dem och rivstartar ut i mörkret..

Ps. jag kom hem levande.. ps2. jag hade gärna satt in en ambulansbild men det lyckades jag inte med men en guldkvinna med en hel tumme är ju också bra, eller?