Den här veckan är jag hemlös. Har bestämt mig för att slänga ut den gräsliga heltäckande mattan som är något mellan vitt och champagne och som verkligen inte ser riktigt fräsch ut – men vem ser fräsch ut här på ålderdomshemmet..hoho.. Vem kommer på den idén att lägga sådan heltäckande matta på ett ålderdomshem där vi tanter (farbröder är sällsynt vara här, antingen dör de innan eller så vägrar de flytta in på ett ålderdomshem för de blir ju aldrig gamla.. ) med darrande hand balanserar vårt rödvinsglas eller vår kaffekopp till älsklingsfåtöljen. Hantverkarna kom i morse efter det att jag för säkerhets skull ringt och kollat att de verkligen kommer så kom de. Mina möbler släpades ut i korridoren och ”portvakten” kommer att få tuppjuck när han ser det. I Tyskland kan man inte göra si eller så för att det antingen är livsfarligt för a) dataskydd eller för att det kan b) störa brandkåren.

När ens möbler flyttas ut i ”dagsljuset” märker man att de har varit med om en hel del. Lite skavanker och lite skabbigt här och där men i relation till de andra tanternas möbler, som är mastodontskåp, som skulle passa till en 10-rums-våning på Karlaplan, som behöver en särskild golvförstärkning så att de inte rasar igenom golvet, är mina möbler lätta som en plätt. Men så har jag inte heller en uppsättning av olika kristallglas för minst 24 personer.. ack ja, i vilken skilsmässa blev jag av med dem tro..

Nu hoppas jag att jag valt rätt golv, rätt färg för en gång till gör jag inte om det. Fick skriva på att mina arvingar ser till att det kommer in en ny heltäckande champagnematta när de burit ut mig med fötterna först. Och som vi säger här i Tyskland så har ju sista skjortan inga fickor. Trösterikt i mitt kaos..