Trodde förr att pangislivet var stillsamt och trist, att man satt där och klapprade med löständerna och inte hörde vad familjen sa men tror att jag har missat något för jag tycker jag springer runt som en skållad råtta och ibland skulle jag vilja pusta ut lite men det är kanske bättre att ränna runt än att sitta stilla. Nu ruvar höststarten utanför fönstren och på min balkong har jag en lykta med ett ljus i – älskar det..

Jag måste nu berätta om SENSATIONEN – idag var maten riktigt god. Det var fisk och den var perfekt!! Först kom den in simmande i sås men bad kyparen ta in en annan tallrik med en inte simmande fisk (för tror inte att fisken skulle ha gillat såsen..) och det gjorde han snällt. VAD HAR HÄNT I KÖKET?? Kan det möjligen vara så att våra stilla och välordnade protester börjar löna sig? Ok, efterrätten var som vanligt burkfrukt men bara det att fisken var perfekt var sensationellt.

Sen har jag lyckats trycka på alla knapparna på TV:n så inget funkar längre och sitter och bligar på paddan men även den stönar och stånkar och slutar funka mellan varven. I morgon ska svärsonen rädda mig ur detta elände och lovar, jag lovar, att inte trycka på alla knapparna på TV:n igen. Fast det är lika bra att slippa se alla nyheterna, det är så mycket fruktansvärt elände i världen och ibland blir jag rädd när jag tänker på barnen och barnbarnen – hur ska det bli för dem… mitt timglas har snart redan runnit igenom men de??