Idag är det söndag och en lite loj och sömnig stämning lägrar sig över huset. Det är ju inte så att vi må-lö har det så stressigt heller (bara lite ibland när vi ska ha tid med kortspel, minnesträning och vad vet jag..) men efter alla yrkesår sitter det kvar i ryggraden. Idag väntar jag på besök av mina döttrar, dvs. en ”äkta” dotter och en ”lånedotter”. Jag tror ni säger bonusdotter till det. Mamman till detta ljuva väsen är ok med att jag tycker hon är min dotter (också), annars brukar jag inte köra tjuvjakt i andra familjer. När jag var så svårt sjuk hjälpte dessa underbara kvinns till med att hjälpa mig. Normalt sett har de ju jobb och egna familjer, så det blir inte så ofta vi ses, men när vi ses, ja då är Cecilia på ett moln av lycka. Tänk om jag inte hade några barn – vad vore mitt liv då…
Jag fick aldrig vara med i luciatåget, för lång och för bråkig..
0 kommentarer