Här på hemmet bor bland annat en man som lett ett stort och välkänt företag här i Berlin. Han utstrålar makt och position, alltid välklädd, glömmer aldrig den lilla matchande näsduken i bröstfickan och skrider liksom fram i huset, inget spring och hafs och slafs här inte, men nu rinner makten – och hans kilon – liksom av honom. Han blir bara tunnare och tunnare och kavajerna är alldeles för stora – och vart tog den store och mäktige mannen vägen? -och det väcker moderskänslor hos mig – fastän den passande lilla näsduken alltid sitter pefekt men axelklaffarna i kavajerna hänger hjälplöst lösa i luften där det en gång fanns en bred skuldra att luta sig mot.

Och andra, som jag då , lägger på kilo efter kilo.. inga kläder passar längre och ändå äter jag verkligen inte mycket för maten är inte sån som gör att jag får lust att pressa i mig tallrik efter tallrik. Och mina kilon – de sitter där de sitter – som berg – och utgår inte från att jag nu utstrålar mera makt.. Livet är orättvist ibland.. Hur vore det med lite mera makt som kompensation för alla satans kilon?! VA??