Jag får ofta frågor från kompisar som lite oroligt undar hur – hemskt – det kanske är att bo på ålderdomshem. Jag kan lugnt svara att det är helt okej! Nu är jag kanske lite anspråkslös och har flyttat så många gånger i mitt liv att det inte spelar någon roll om det blir en gång mera eller inte. Och visst, det är bara gamla människor som bor här (därför heter det egentligen ålderdomshem, eller?) men man vänjer sig och försöker realisera att jag också inte är pur ung. Det finns de som aldrig hälsar och ser allmänt ilskna ut men det finns också många roliga och interessanta kvinns (män är en sällsynt vara och de som är här är inte så särskilt kommunikativa..) och har nu flera kompisar som jag trivs med. Eftersom huset har ryktet att vara ”fint” finns det också de som är så fina att de inte pratar med vem som helst men so what? Jag trivs bra här och ångrar inte att jag flyttat hit. Och bara det att det finns en slags portvakt som ställer upp vid små bekymmer, som att borra i väggar och sånt som en annan inte fixar längre – och inte vill fixa heller. Och lyxen att om man inte är så där kry kan be fabror doktorn kika förbi, eller att man får något handlat. I min gamla lägenhet hade jag kunnat ligga länge i sängen och ruttna bort. Så tjejer – det är inte farligt att flytta till ålderdomshemmet (ja jag vet, jag får ilskna blicken när jag kallar det så, det heter ju gubevars seniorresidens..).