Ja vi alla kan ”Stängt mellan hägg och syrén” och häromdagen hastade jag – ok, rullade jag med rollatorn, kan man bara med mycket god vilja kalla hasta.. – till tunnelbanan och plötsligt känner jag en doft, en ljuv sommardoft, tvärstannar och tittar upp och står under en blommande hägg och på sekunden rullar tusen sommarminnen upp i min 80-åriga hjärna – eller det som finns kvar av den – och jag står länge kvar där i häggdoften. Tänk att man får uppleva en sommar till – vilken lycka!
Här på ålderdomshemmet lär man sig att se pragmatiskt på livet, folk kommer och folk går. Den rara gamla damen vid grannbordet var länge på sjukhus och nu står det inskrivet i den lilla boken som ligger lite osyndlig framme i receptionen att hon dött. Kanske inte förunderligt när man nästan är 100 och inte så där krutkry precis, men ändå.. hon satt ju alltid där i alla fall.. okey, nu står stolen tom ett tag och sen kommer nästa kandidat som väntar på att katapulteras uppåt eller nedåt..
Vi har ett informationsblad som kommer ut en gång i månaden. Där står bland annat namnen på de som flyttat in här men de som flyttat upp- eller nedåt får inte stå där – enligt chefen. Han tror kanske att vi förfaller i allmän depression men jag skulle kunna slå vad om att alla här vet vad som väntar – bara inte chefen tydligen..
Jaha, då var det dags för öronen att lägga av lite till…. Hade för något år sedan köpt en begagnad Bose Wave som jag förr mindes som ett under av ljudkvalitet. Och nu? Tyckte att min Bose var lite pipig och bröt upp till den STORA marknaden där jag stod hjälplös och stirrade på hundratals apparater. En del alldeles förskräckligt fula och de snygga – vilket ju egentligen är oväsentligt när det gäller ljud, varför e man så knäpp – var antingen obetalbara och om man betänker att jag är 80 år så lär väl apparaten inte ha så där jättemycket framtid tillsammans med mig.. eller enligt fackmann skrot och för mina älskade arvingar säkert ohållbart dålig kvalitet.. Alltså enades jag med mitt inre om en mellangrej och nu sitter jag och funderar på om ljudet verkligen är så mycket bättre.. Jodå, hörapparaterna sitter där de ska, men musiken?? Vart tog du vägen??
Häromdagen hade jag för en millisekund en liten släng av att vara lite deppad. När jag gick här på ålderdomshemmet och såg många kandidater som vinglade pustande och stönande tog sig fram, slog mig tanken att okey tjejen (eller bättre tanten?), det är nu sista stationen, egentligen går vi bara och väntar på att dö och den tanken var lite kontraproduktiv till min annars mycket goda stämning efter helgen med alla barnen men det är klart, man kan ju inte springa omkring och ha roligt jämt eller hur kära Astrid Lindgren? Har för mig att du har sagt så någon gång? Så idag åkte jag in till Mitte, det är där livet bubblar och alla kreativa och på något annat sätt otroliga människor bor tillsammans med hela världens turister och satt hos greken ute i solen och njöt av god mat och tänkte att okey, allt blir bra och tog sen tunnelbanan hem till mitt hem, som ligger i en mycket välmående och gedigen stadsdel – men ibland kanske lite väl tråkig och det där bubblande livet inne i Mitte kan jag nog sakna då.. Här ute bubblar vi inte så mycket..
Efter det att jag kom tillbaka från firandet med family kände jag ett behov av att bjuda in mina kompisar här på hemmet. Alltså sagt och gjort och bjöd in 8 av de trevligaste kvinnsen på hemmet. Nu är det ju inte så att jag har en stor våning med öst- och västflygel utan 36 qm och när alla damerna hade kommit och stod lite osäkra i mina 36 qm var lägenhet proppfull så jag beordrade sittning och då löstes människoknuten upp.
Så där riktigt hade jag nog inte tänkt över det hela – här är man lite fin av sig nämligen – för jag har ju bara 36 qm, ett antikt bord och inte får det plats med 9 tallrikar där… har jag överhuvudtaget 9 tallrikar?? alltså beslöt jag mig snabbt för lite fingerfood riktning sandvikare som man tar med en träpinne och istället för tallrik fick var och en en serviett – inte vacker tygserviett som säkert alla de andra har men man får ju ta seden etc..
I vilket fall som helst var de små sandvikarna för dem ovanliga och det susades och brusades. Nästa problem: glasen!! Hjälp har inga skumpaglas längre, har ju bara en minimal utrustning så jag iväg till snabbköpet och köpte plastglas men hade en känsla av att det inte blir poppis, vi är ju faktiskt inte på skogsutflykt. Var tacksam att jag överhuvudtaget hade 9 glas – Ikea-glas naturligtvis – men vad spelar det för roll? Med stigande vinkonsumtion var det ingen som brydde sig om skumpaglas eller andra tjusigheter – alla tanter har här på hemmet ett tjusigt glasskåp med ännu tjusigare glas och inte skabbiga Ikea-glas som den där galna svenskan har. Men kvällen blev väldigt rolig och roligare je högre vinkonsumtion vi hade och det var ju det jag visste – det finns toppentanter här på hemmet! Fnissande, skrattande och försök till viskande på hemvägen dvs. till hissen som tar dem hem.
Men blir trilsk och sur och oregerlig när man (jag) möts av såna skitargument..