Förra veckan hyperventilerade vi i 40 grader och önskade oss b a r a lite kyligare väder. Och nu? Nu ÄR det kyligare, känns nästan som lite höst och så regnar det och nu gnäller vi över det. Tja, vad säger det om människan idag? Bortskämd till max. Och i morgon har vi sommarfest och vår duktiga personal sliter för att få till det ute under regnskydd. För min del skit samma (förlåt..) för jag är risig och vinglar runt här och när jag är ute och uträttar ärenden känns det som om jag just bestigit Mount Everest. När blir det äntligen bättre? Har sepsisen slagit ut alla muskler och nerver? Känns som så. Försöker göra mycket, gå mycket, öva att resa mig upp utan att ta stöd men jag vet inte, kroppen motarbetar mig. Den gillar mig inte men det gör det samma – jag gillar den heller inte. Den har förändrats till sin nackdel – klart fall.. Nä, jag tänker inte gå ner i gymmet och slita ut mig.. nä..