Efter det att jag kom tillbaka från firandet med family kände jag ett behov av att bjuda in mina kompisar här på hemmet. Alltså sagt och gjort och bjöd in 8 av de trevligaste kvinnsen på hemmet. Nu är det ju inte så att jag har en stor våning med öst- och västflygel utan 36 qm och när alla damerna hade kommit och stod lite osäkra i mina 36 qm var lägenhet proppfull så jag beordrade sittning och då löstes människoknuten upp.

Så där riktigt hade jag nog inte tänkt över det hela – här är man lite fin av sig nämligen – för jag har ju bara 36 qm, ett antikt bord och inte får det plats med 9 tallrikar där… har jag överhuvudtaget 9 tallrikar?? alltså beslöt jag mig snabbt för lite fingerfood riktning sandvikare som man tar med en träpinne och istället för tallrik fick var och en en serviett – inte vacker tygserviett som säkert alla de andra har men man får ju ta seden etc..

I vilket fall som helst var de små sandvikarna för dem ovanliga och det susades och brusades. Nästa problem: glasen!! Hjälp har inga skumpaglas längre, har ju bara en minimal utrustning så jag iväg till snabbköpet och köpte plastglas men hade en känsla av att det inte blir poppis, vi är ju faktiskt inte på skogsutflykt. Var tacksam att jag överhuvudtaget hade 9 glas – Ikea-glas naturligtvis – men vad spelar det för roll? Med stigande vinkonsumtion var det ingen som brydde sig om skumpaglas eller andra tjusigheter – alla tanter har här på hemmet ett tjusigt glasskåp med ännu tjusigare glas och inte skabbiga Ikea-glas som den där galna svenskan har. Men kvällen blev väldigt rolig och roligare je högre vinkonsumtion vi hade och det var ju det jag visste – det finns toppentanter här på hemmet! Fnissande, skrattande och försök till viskande på hemvägen dvs. till hissen som tar dem hem.