Var under helgen inbjuden till min bonusdotters barns dop i en annan stad – alltså nästan mitt barnbarns dop. Oh tänk, att det finns andra tillfällen än begravningar – vilken njutning. Det finns alltså ett liv utanför ålderdomshemmet – hurra!! Det var unga familjer med barn och ”festföremålet” var synbart ointresserad av all uppståndelsen. Han lär sig gå nu och det allra bästa han vet är att hålla någon i händerna och vingla runt. Personen som håller honom i händerna måste gå i 90 graders vinkel – vilket ger en bra övning för när han sen ska lära sig cykla – minns att mina barns pappa (när/om han hade lite tid) och jag sprang runt, runt, runt i 90 graders vinkel tills det funkade – och vi gick ett bra tag sen själva i 90 graders vinkel. Ack, ack, ack, visst är det underbart att vistas med unga familjer som har allt framför sig, inget sjukdomsjämrande, suckande, stönande utan allt ligger framför dem (om världen får bestå) – så underbart och säger bara till det nu döpta barnet:LYCKA TILL ÄLSKADE BARN!! DU KOMMER ATT BLI NÅGOT SÄRSKILT!!! EN FANTASTISK MÄNNISKA! Bild Sophie Herken

0 kommentarer