På vårt ålderdomshem råder absolut förbud att uttala ordet DÖDEN! Kära Astrid Lindgren, du kloka, du började alla telefonsamtal med din syster med ”Döden, döden, döden”. Och ändå vet vi väl alla att vi alla kommer ut härifrån med fötterna först, det vill säga om jag en dag inte kan betala kostnaderna så kommer jag ut med huvudet först och med den bostadsbrist som finns i Berlin landar jag under en bro någonstans – och det känns inte så där riktigt lockande. I vilket fall som helst vill jag bli informerad om alternativ och det finns kanske någon annan galning här hos oss som också vill det och eftersom jag efter min första cancer (då var jag säker på att jag skulle dö en ond, bråd och ung – nåja lite ung – död), gick jag med i ett sällskap som informerar oss om sådant. Till min stora förundran märkte jag att lagen har ändrats (pst,pst, hemligt, hemligt..) och att det visst funkar och går och att ett ”assisterat självmord” är tillåtet. På tyska säger man frivillig död istället för självmord, låter kanske lite mera som sommarvind istället för höstrusk. I vilket fall som helst vet de flesta inte ett smack om detta och kära Schweiz – ni förlorar nu en massa ”kunder”.
Nu vet jag det och känner mig lugn och så länge som jag inte är dement kan och får jag själv bestämma och när det blir dags (nä än lever tanten!) kommer det en läkare och en jurist (för det måste vara byråkrati till det sista andetaget, berlinarna älskar byråkrati) hit och jag måste bara kunna rulla upp infusionsrullen själv och behöver inte kasta mig framför tåget eller från en bro, vilket bara förorsakar usch och blää, behöver inte svälta ihjäl mig, vilket klart inte skulle funka hos mig und behöver bara snyggt och prydligt somna in. Är det inte ok? Enda problemet är att barnen kanske inte gillar tanken men hur kul är det med mormor som sitter gaggig i fåtöljen och får man inte bli lite trött i luvan när man är 80+?
JNu stiger jag upp på barrikaderna här på hemmet och vill informera om den nya lagen för det kanske finns en galning till här som tycker det känns tryggt att veta om det hela och inte vill hänga som en vissen tulipan över matbordet på vårdavdelning…
Mycket viktigt att veta! Förmodligen är inte alla jurister och alla läkare med på det. Finns det någon förteckning över de villiga?
Eftersom vi är i Tyskland, borde det finnas nån förening dit man kan vända sig.
Eller är du kontaktpersonen?
Vi ses hoppeligen innan det är dags att aptera droppet…
Nä de flesta läkare och jurister vill nog inte vara med på det men över DGHS får man hjälp när/om man behöver. Nej jag är verkligen inte kontaktpersonen men de flesta vet inte om det och tack för att jag fick lära mig att det heter aptera droppet. varu kan!!
Inte vet jag om det heter aptera. Drog vara till med det. Det ser väldigt akademiskt ut.
Nä men tjusigare än att rulla upp… Du kan du..
Kära Cecilia, tack för Info, det bästa jag läst och hört på länge.
Tanten fyller ju snart 90 och då är det inte så länge tills man vet vart man ska ta vägen !
Huvudet e fötterna först !
Kram från Schmargendorf
Nä klart att vi alltid vill att vi alla ska finnas till men är realist och inser att det inte funkar och det hjälper mig att veta att de finns där när/om jag behöver dem..