Jag hade samlat material på out-door fitnessapparater för vi har en väg som slingrar sig fram genom den stora och fina trädgården och där skulle det vid sidan om vägen passa som en smäck med de här apparaterna. Man kan lämna rollatorn och sätta sig och jobba lite med armar och ben för annars är det ett evigt tjatande om att man ska vara pigg som en mört som pangis och inte gå och dratta i backen jämt och ständigt..
Jag presenterade vad jag hade samlat ihop och såg många mycket frågande och tvivlande ansikten och där kom de där argumenten som tar kål på varje inititativ i det här landet:
Mördare nummer 2: Men vad händer om det sker en olycka? Oh fasa!! Vid varje lekplats står en skylt att man gör allt där på egen risk och nästan alla människor har en sjukförsäkring i det här landet och skulle inte det ta kål på alla intitativ här kommer mördare nummer 1:
Det går inte på grund av faran för att personliga datauppgifter skulle kunna läcka (vilket inte skulle vara fallet här men eftersom argumentet tar död på allt kommer det säkert som amen i kyrkan).
Okej, jag packade ihop mina papper och tänkte, skit i det då, fast var nog lite ledsen för att jag på kvällen inte kan ta en runda på apparaterna i den – ännu friska luften i den här stadsdelen. Så nu sitter jag här och surar lite men vänta, jag har nya saker på gång..
Gud vad jag känner igen det där! Fasa. Och själv har man ju ingen lust att sätta igång och bli uttittad.
Men blir trilsk och sur och oregerlig när man (jag) möts av såna skitargument..
Gillar citatet av Albert Einstein.
Det gläder mig kära du och ni har det också ”varmt och skönt”.. längtar efter novemberdimma och tristess..