Hade man för 40-50 år sedan sagt att jag skulle ha suttit och lite smålängtat efter ett besök på Mors dag (och dessutom här på ålderdomshemmet, hur tramsigt blir det, va..) skulle jag ha skrikit ”ALDRIG I LIVET” och förklarat att det bara är kapitalistiskt konsumtionsterror för vi var präglade av tiden i Berlin på 1960-talet. Och här satt jag nu och fick ett underbart besök och vi fick en härlig eftermiddag på balkongen med kaloristinna bakelser – men okey, sparrisen till lunchen hade väl inte såå många kalorier..- med barn, barnbarn och blivande mamman bonusdotter. Tack mina barn för att ni kanske är så kloka så ni förlåter vissa fel jag kanske gjort under livet – men ni har trots mina fel blivit fantastiska människor och älskar er över allt på jorden!