Träffade en av mina äldsta kompisar – vi lärde känna varandra i England där vi skulle lära oss engelska men vi tyckte att urvalet gossar var mera spännande.. Denna kompis har det bra, är mycket rik, frisk och har personal. Jag talade om för henne att jag tänker byta en specialisläkare som jag en gång valt för de skulle vara bra på ett elände som jag har, men nu med 81 år tycker jag inte det är så kul med resvägar på en timme åt ena hållet, byta tunnelbana 3 gånger och trappa upp och trappa ner – hissar och rulltrappor är sällsynta och OM de finns så är de djäklarna trasiga!! – och tyckte att det vore relativt klok att söka sina läkare i den närmare omgivningen. Hon tittade mycket ogillande på sin slöa/slappa/likgiltiga kompis och sa: ”Nej,. det ska du verkligen inte göra, nu börjar du ge upp dig själv, du behöver utmaningar!”och jag tappade hakan och tänkte på att a) hon skulle inte ens ta tunnelbanan till det området, där inte precis de rika berlinborna bor (åker principiellt inte kommunalt = farligt, farligt.. b) släpa rollatorn upp och ner för trappor c) pressa in sig i nästa tunnelbana och sen upp för trapporna till doktorn. Jag var lite småsur och tänkte, att visst, du kan fräsa dit i din cabba, och jag? Så jag bestämde mig för att jag INTE ger upp mig själv inför utmaningar utan att jag har nog av utmaningar tycker gnissliga Cecilia
Även om du och jag aldrig kollar in killar tillsammans, vilket var en trevlig syssla i ungdomen så har vi varit på en del språkkurser ihop. Vi är alltså också gamla kompisar. Jagtycker din andra gamla kompis har fel. Det handlar inte om att ge upp sig själv utan att hushålla med sina krafter och sin tid. Vilken glädje har du av att ödsla en trekvarts dag på att byta tunnelbana, släpa rullator och väskor och sen sitta i ett väntrum för att komma in till doktoren fem minuter? Dagen är körd, och du är totalt utpumpad när du äntligen är hemma igen. Cui bono?
Kanske finns det toppenläkare mer i närheten. Då har du ork och tid att gå på nåt mysigt ställe och dricka ett glas vin eller en latte efteråt.
Aspolut kompis och gärna dricka ett glas vin med dig!! Tack för uppbackning!
Även om du och jag aldrig kollar in killar tillsammans, vilket var en trevlig syssla i ungdomen så har vi varit på en del språkkurser ihop. Vi är alltså också gamla kompisar. Jagtycker din andra gamla kompis har fel. Det handlar inte om att ge upp sig själv utan att hushålla med sina krafter och sin tid. Vilken glädje har du av att ödsla en trekvarts dag på att byta tunnelbana, släpa rullator och väskor och sen sitta i ett väntrum för att komma in till doktoren fem minuter? Dagen är körd, och du är totalt utpumpad när du äntligen är hemma igen. Cui bono?
Kanske finns det toppenläkare mer i närheten. Då har du ork och tid att gå på nåt mysigt ställe och dricka ett glas vin eller en latte efteråt.
Ja, du kära Cecilia.
Något livet lärt mig, är att alltid lyssna kritiskt. Inte minst till människor som gärna oombedda upplyser omgivningen om hur de bör leva.
Gamla vänner inte minst. Där har ju det verkliga vuxenlivet hunnit emellan med alla dess olika inslag för varje människa.
Du om någon, har ju fått känna av livets utmaningar, så det kan du bara slå ifrån dig som rent nonsens.
Känn efter vad som är bra för dig idag och lev därefter skulle jag säga. Strunta blankt i alla floskler . Vi är för gamla för sådant. Håller med Kersti att det säkert finns en vettig läkare i din närhet.
Ha det bara bra och var rädd om dig. Skulle ju vara väldigt kul att få hänga med er på vinet eller latten !
Ja kära du, du har alltid varit en mycket klok och jordnära person – och saknar dig här.. Jo min hjärna säger att jag ska skita i det, men det ligger där och gnager i alla fall Ja beama dig hit, vi har snart räkfrossa men då är jag i Stockholm. stor kram till er båda Cecilia