Att resa med ett spöke
Förra veckan hade jag min vecka med dotter och barnbarn (hoho, 17 år..) på vårt absoluta älsklingshotell. Allt var som vi förväntat oss, underbart ljuvligt – frånsett att barnbarnet hostade lungornas ur sig och att den stackars överarbetade mamman inte fick den semester hon behövt – det var bara mormor som satt upprätt och njöt av frukostbuffet och annat gott.. Men jag hade ett spöke med mig på resan. Efter min svåra uro-sepsis var det ju klart att bad i poolen var förbjudna för mig och säger tack till spöket för att det höll sig på sin kant och inte satte igång eländet igen. Vi hade våra wc-seanser och böner uppåt och neråt varje gång. Tack spöke!! Nu är jag hemma igen – nära sjukhus och läkare. Tänk att livet skulle bli så konstigt..

Hej Cecilia, ni var tillsammans och jag antar att ni var i Spreewald rätt? Alla har vi något. Peter ramlade,…