Välj en sida

Att resa med ett spöke

Förra veckan hade jag min vecka med dotter och barnbarn (hoho, 17 år..) på vårt absoluta älsklingshotell. Allt var som vi förväntat oss, underbart ljuvligt – frånsett att barnbarnet hostade lungornas ur sig och att den stackars överarbetade mamman inte fick den semester hon behövt – det var bara mormor som satt upprätt och njöt av frukostbuffet och annat gott.. Men jag hade ett spöke med mig på resan. Efter min svåra uro-sepsis var det ju klart att bad i poolen var förbjudna för mig och säger tack till spöket för att det höll sig på sin kant och inte satte igång eländet igen. Vi hade våra wc-seanser och böner uppåt och neråt varje gång. Tack spöke!! Nu är jag hemma igen – nära sjukhus och läkare. Tänk att livet skulle bli så konstigt..