Egentligen kunde jag bara vara tacksam för att jag sluppit undan en idé som jag hade kläckt ur mig, men jag är faktiskt skitsur. Har hört av många tanter att de känner sig ensamma, inte känner så många här och tänkte att det kan vi väl fixa till. En kvällsträff kanske en gång i månaden när vi snackar och lär känna varandra, fixade rum, plakat etc men hade missat vakthavande hunden (som inte släpper en djävel över bron) inför chefen för vårt hus. NJET!! I det rummet där jag hade tänkt det får vi inte vara för

a) tänk om någon verkligen dårfink skulle ta med en flaska öl och det skulle bli en fläck på borden? Oh, vågar knappt skriva en så hemsk mening..hoho.. Med gamlingar är det som med småbarn, man kanske inte ska lägga fokus på design (fast det är ett annat kapitel, där skulle jag kunna säga en del också om designen här.. försökte påpeka att den nya generationen pensionärer kanske inte har såå stort behov av plysch och fransar på blommiga möbler men det ville ingen lyssna till) utan på hållbarhet. Till detta kan nämnas att det ligger en nästan vit heltäckande matta (vem har sånt idag?!?) i alla lägenheterna och med en gammal darrig hand och ett glas rödvin kan det gå åt pipsvängen..

b) ovanför rummen bor ju någon och även om vi alla hör lite visset nu för tiden så är det kanske inte dags att sussa redan mellan 19-21 en gång i månaden? Och var det redan när huset byggdes planerat att sällskapsrummen bara skulle vara showrum? Tydligen..

Vi skulle förpassas till entreen där dörren går upp och ner och folk kliver igenom och det låter ju väldigt trivsamt så jag sa att då får det vara och de som inte känner någon annan får väl leva med det då. Jag behöver inte flera sociala kontakter men jag är skitsur nu och kan vara långsint som en elefant..