Äntligen kommer solen så högt upp så att jag måste skydda mina kära förfäder som hänger på väggen. Länge, alldeles för länge behövdes det inte och äntligen älskade sol har du kommit tillbaka, var har du varit så länge?!? Nu när vi vadat i grått och dimma i månader förstår väl varje människa varför sydlänningar är så mycket trevligare än vad vi är – ingen människa kan bli glad av ett halvårs grå sörja utanför fönstret. Och nu kan jag börja terrorisera min lite känsliga granne med att släppa ned markisen på morgen för det går per knapp – fick jag ärva av min föregångare, tack för det! – och det hörs lite men so what?! Käraste sol – välkommen!!
Ja, vi bor i vinterländer, vare sig det är Sverige, Tyskland eller Österrike. Själv är jag inte förtjust vare sig i snö eller is. Faktorer som inte är anpassade efter värkande rygg tillika knän. Men alternativet att aldrig eller sällan få uppleva kontrasterna i de olika årstiderna är inte heller lockande.
Av och till kommer rapporter om naturkatastrofer av skilda slag, som vi i vårt kallare klimat oftast är förskonade från.
Tror inte heller att sydlänningar är så mycket trevligare för att solen skiner på dem. Det finns ju alla sorter överallt.
Jag har noterat att om jag ger en till synes surmulen person ett leende, så får jag också ett tillbaka. Metroden går säkert att tillämpa i Berlin också !
Ha det nu så skönt och njut av solen, vi går ju åter mot ljusare tider i alla fall vädermässigt.