Vi har nu haft två julfester – när man är 500 pers måste man ju dela upp sig lite) Personalen hade verkligen jobbat och fixat allt, vår kocks kapaciteter var på sin höjdpunkt och han såg rätt så färdig ut när jag såg honom, det glittrade här och där på bord, i tak och på klänningar – alltså festligt värre Temperatur under kokpunkten. Som höjdpunkt uppträdde en ung liten kammarorkester och gned flitigt på sina instrument men kammarmusik är inte min grej. Ett instrument bearbetas ensamt och gnisslar och för min del är det bara njutbart när de uppträder i större mängd. De unga musikerna spelade flitigt och om det var bra eller inte kan jag inte säga – är hopplöst omusikalisk och vi satt andäktiga där och lyssnade och jag tänkte på hur olika julen firas fast vi bor så nära varandra. I Tyskland är det en dödsallvarlig sak och för mig lite dyster. Vi där uppe i hedniska Skandinavien är tydligen lite mera dysterbefriade (eller mer hedniska?), julgranen måste stå så att man kan dansa runt den och vi kan dansa samma danser som till midsommar. Fast vi kan ju Stilla Natt i Sverige också.. Så vi hoppar runt där uppe i Skandinavien och här sitter vi lite och ser lite dystra ut. Gillar mitt hedniska hemland. Bild Sophie Herken

.
Absolut sant!
Julen i Sverige är i alla fall roligare.
Man könnte natürlich auch von beidem das Beste mischen.
Bei uns zu Hause als ich Kind war gab es beides, zuerst der Kirchgang mit viel Musik und zu Hause leckeres Essen und dann endlich die Geschenke.
Liebe Anna, ich glaube dass die Mischung hier nicht ankommen würde. Ich wünsche Dir aber dennoch eine schöne Zeit!!Liebe Grüße Cecilia