Idag kom det till vårt ålderdomshem – förlåt seniorresidens €€€€- en liten grupp som låtsas de är ABBA. Klart att jag skulle dit och lyssna och hela matsalen var fullsmyckad med svenska flaggor, stora och små (passande till midsommar i morgon, suck, hemlängtan) och alla platser var upptagna. Husets damer var finklädda upp till tänderna, de få män vi har hade nog släpats dit med våld, i vilket fall som helst såg de så ut..Det dracks skumpa och vin till och när stämningen kokade till viftades det med armar och händer och några modiga vågade sig på en dans. Men jag satt mest där och var lite sorgsen för att man inte skulle göra så mot Abba (var inte världsklass precis) och kände mig mest som motvallskärring för jag vägrade att vifta med händer hit och dit när de sjöng och klappa takten – har alltid haft svårt för sånt… Och tanken på att ja du, nu är det dags för dig och det här ska vara ditt liv nu som gammal tant… huga…
Tack min tröstande o läkande o rara kompis! Laddar för i möra…
Är det svältföddhet som får dom att vifta och klappa? Och resignation över det medelmåttiga framförandet hos dig?
Svårt att veta. Tänk så här: allt var för residensets svenska medborgare. Bättre lyckades de inte få till det. OriginalABBA för dyra. Avatarerna likaså.
Kläd dig själ i högtidskläder och se fram emot fredag, vår hemliga nationaldag.
Tack min tröstande o läkande o rara kompis! Laddar för i möra…