Berlin är ju inte precis känt för att vara en ”vacker” stad, man talar mera om sopor och annat som folk slänger (helst ställer man ut hela inredningen på trottoaren med en skylt ”skänks bort” och att sen ingen är så där jättehet på en fläcklig och nersutten soffa betyder att den blir stående. Men nu, nu händer något! Lindarna blommar och lämnar en ljuv parfym över hela staden för det verkar som om lindarna är favvos nr. 1 – antagligen de enda som överlever det tuffa livet här. Nu doftar och doftar det och jag njuter och att de släpper ner något klistrigt på bilarna is not my business, har ingen bil längre so what. Man skulle kunna inbilla sig att Berlin är en vacker stad (ni stockholmare ni ska vara tysta och snälla för vi vet hur vackert Stockholm är) i den doften. Men appropos träd – kan någon förklara för mig varför man låter halva trädstammen stå kvar när man fällt trädet – väntar avdelning för trädavlivning på ett under kanske..
Oh ja, Berlin ! Denna otroliga stad , ständigt i en särskild vrå i mitt hjärta bevarad. Jag hade alltid en dröm att en period få bo i den hippaste av städer i Europa. Min käre make, kände mycket väl till detta, så när han fick erbjudandet om en treårsperiod som förbindelseofficer vid regementet i Berlin var det ingen tvekan för hans del heller. Nyfiken som han är på nya miljöer. Han slängde fram frågan till mig lite nonchalant och jag svarade med en följdfråga; När ska jag börja packa ?
Det blev tre fantastiska år till att börja med. Till stor del beroende av de underbara sweor som lärde mig allt det om staden man inte hittar i turistbroschyrena och som blev kära vänner och oförglömliga minnen. Som tur var, fick vi ett års förlängning och då gällde det att försöka beta av så mycket som möjligt av alla dessa ”måsten”, som bara skulle hinnas med.
Jag håller med dig Cecilia, Berlin är ingen vacker stad, men den är rolig och härlig att leva i. Jag gillade också berlinbornas attityd. Väldigt hög acceptans, nästa på gränsen till ointresse för omgivningen, men om man behövde hjälp, föll omkull el.likn. då släppte de allt de hade för händer , slet ut kontakterna ur öronen och kom till undsättning.
Stockholm vinner naturligtvis med hästlängder vad gäller skönhetsbegreppet, men jag minns också när jag stod med min väska bredvid mig och en expedit sa att jag skulle inte släppa väskan i den staden. Jag sa att jag inte bodde där längre. Hon frågade var jag bodde då och när jag svarade Berlin , sa hon ”Åh” och fick något drömskt i blicken. Så allt är inte skönhet här i världen !
P.S. PÅ de avhuggna trädstammarna ska det naturligtvis placeras stora fat med vackra blommor. Tror du inte, fniss…
D.S.
Jo du, jag älskar också den här staden och kan inte tänka mig att bo någon annan stans – det enda acceptabla alternativet är Sardinien där ni är och jag sitter här och suktar och är avis..