Man kan ju säga att jag har en viss erfarenhet av att dö lite grand mellan varven, förra gången var det 10 minuter och nu var det dags igen. Hade en svår blodförgiftning och det tänkte jag på att ok, blodförgiftning, det har ju alla barn ibland mer eller mindre men icke säger nicke – blir du inte behandlad dör du. I vilket fall som helst svimmade jag väl till på vägen till toa på natten och där låg jag sen på mitt kalla och hårda golv (fast jag har tillräckligt med fett runt mig) och lyckades inte ta mig upp i sängen (där får man för att man ska ha en box-spring-säng..) och inte kom jag på ideen att ringa på nödtelefonen och fram emot morgonen började jag ropa på hjälp och tack och lov hördes det så in kom personalen från vårdavdelningen, satte mig i duschen och sen var det raka spåret till sjukhuset och därifrån minns jag inte mycket innan jag vaknade upp på IVA någon dag senare, fullproppade med antibiotikum och jättestora blodpåsar, Så här efteråt har jag lärt mig att sepsis är mestadels dödlig om man inte genast kommer till sjukan och det var ju kanske tur att jag inte visste om det men okej, har ju en viss erfarenhet i av att dö eller nästan dö. Och nu? nu kryper jag runt här i huset och håller mig ordentligt i ledstängerna för jag går som om jag vore berusad, benen är som gelee och blir andfådd efter 3 meter. Hur länge ska det här hålla på ? Vill inte mera! Och dessutom skulle jag igår ha flygit till Stockholm men det var liksom inte förhandelbart ens.. Nu får det vara slut på allt det här tycker jag..