Vi hade julfest igår, det vill säga, lite reducerad för vi har lite elaka små bakterier som gör att en del ligger platta – om de inte sitter på eller hänger över toa. Men nu var det i alla fall fest, personalen hade dukat så fint, maten var så god, stämningen hög (tack vare vinet som serverades yppigt – kanske i hopp om att ta kål på bakterierna.. )och jag tänkte lite elakt, att ser man på, kocken k a n laga god mat om han bara vill. Ofta vill han tyvärr inte.. All personal -från trädgårdsmästaren till syrrorna på vårdavdelningen – var insatt och vi betjänades flitigt och så vänligt. Allt bra tills jag började tänka på att, tja, här sitter jag nu, inte som besökare som sen går ut från åldershemmet och tänker, Gud vad skönt att jag slipper det. Ålderdomshem är ändå ålderdomshem och inte så där särskilt roliga och luktar ofta gamla människor. Så är det inte hos oss – man håller stilen, still going strong. Och nu satt jag alltså där bland alla gamlingarna och tänkte, tänk nu har jag blivit såå gammal och bor här och ändå kändes det helt okej. Och kom fram till att det här är mitt sista hem och att det är helt okej, så det så!